Ex-två-jag vill inte

Så här ligger det till.
Om lite drygt en vecka åker jag till Stockholm. Stockholm är en trevlig stad. Där finns det slott, en stor glob, små trevliga kvarter, ett slott... Nu lär jag ju inte se röken av särskilt många slott, eftersom jag ska bo i utkanten av Stockholm. Men jag kommer vara där in spirit. På slottet, alltså. Jag gillar verkligen slott. Jag gillar kungen också, trots att jag inte är rojalist. Silvia - not so much. Hon skrämmer mig lite. Lite motsägelsefullt, det där med att jag går av när jag ser ett slott (eller kungen, för den delen) med tanke på hur onödigt jag tycker att monarki är. Som att vara vegetarian och nacka kycklingar för skojs skull. Jag besökte slottet Versailles för ett tag sedan. Jag dreglade hela tiden. Ju svulstigare, desto bättre är min paroll. Jag funderade skarpt på att gömma mig någonstans och krypa fram när alla gått. Sedan skulle jag provligga Marie Antoinettes säng. Men den skitnödiga guiden släppte mig inte med blicken. Jag petade däremot på en av hennes stolar lite diskret.
Man kan ta sig upp till Stockholm på många olika sätt. Man kan flyga. Man kan åka bil. Man kan åka tåg. Man kan åka X2000. Jag ska åka X2000. Vilket gör mig väldigt nervös. Jag har aldrig åkt X2000 förut. Grejen är att jag är lite känslig när det gäller saker som går snabbare än 60 km/h. Eller när det svänger för mycket. Eller när det gungar. Jag blir nervös av att åka vanligt tåg. Vad kan jag säga. Jag är förbannat harig. Jag kan knappt åka Kaffekoppen på Liseberg utan att spy. Och nu ska jag alltså åka X2000. Snigeltåget tar ju avsevärt mycket längre tid och det är ju schysst om man kan spara några timmar, men jag ser framför mig hur vi, efter att vi gjort en start à la Tillbaka till Framtiden, flyger fram i ljusets hastighet, spränger ljudvallen och trumhinnorna och svävar viktlösa omkring i vagnen. Jag börjar svettas bara jag tänker på det. Funderar starkt på att lifta upp. Lugna mig, någon. Snälla.