Det är jag och Quentin

Jag såg precis en dokumentär med Quentin Tarantino. Jag gillar Quentin och hans yviga gester. Han är underhållande värre. Han sa en sådan träffsäker sak i det där programmet, Quentin - att han alltid varit av uppfattningen att gud inte dödar honom förrän han åstadkommit det han är här för att göra. Fast efter Pulp Fiction blev jag lite fundersam, sa han och såg lite allmänt hysterisk ut. Nu kan jag ju kola vilken dag som helst.
Jag började fundera lite efter att han sagt det där. Kanske är man här för att uträtta något. Det behöver ju inte vara något stort, jag menar, jag skulle nöja mig med en pyttegrej, bara jag får göra ett avtryck. Och avtryck i cyberspace räknas inte, så den här bloggen går fetbort. Och allt pinsamt som man någonsin sagt eller gjort går också fetbort. Men då vet jag inte vad som är kvar. Jag får nog fundera lite. Något stort... Hmmmm.... Tänka, tänka, tänka....