Jordnöts...rap...smör, någon?

Facebook har mig i sitt grepp. Och bloggen... Bloggen! Det är ju bara att inse att jag aldrig mer kommer få något vettigt gjort. Om två veckor har jag jag tre tentor smack-bom-pang bara sådär och jag inser ju att jag, om jag vill klara kursen, måste sitta dygnet runt de kommande veckorna och plöja igenom jag vet inte hur många antologier samt sträckläsa ett par romaner. Knark. Jag behöver knark. Tack gode gud för jordnötssmör. Även jordnötssmöret har mig i sitt grepp. Jag hade ingen aning om att jordnötssmör smakade så gudomligt gott. Jag hade glömt bort hur beroendeframkallande det faktiskt är. Det hela började med att jag fick för mig att jag, istället för att köpa jordnötssås på burk, skulle göra den själv. Från scratch. Det gick väl sådär med tanke på att jag slickade i mig det mesta när jag stod och måttade. Sedan mådde jag fasansfullt illa och satt mest och petade i maten när det var dags att äta. Du ser lite grön ut, noterade pojkvän och jag rapade lite diskret till svar. Därefter tog jag en titt på burkens energiinnehåll och mådde ännu mer illa. Nu har ju detta inget med mina tentor att göra, men jag ville bara ha en anledning att skriva om jordnötssmör.