Bumpeti-bumpeti-bump

Om man tänker sig att man befinner sig på värsta amerikanska militärlägret där man spöas blå av en anabolstinn sergeant om man inte pinnar på för kung och fosterland - då går det lite lättare att ta sig igenom spinningpasset. Jag försökte mig på lite snuskiga fantasier ett tag, men blev tvungen att lägga ner det. Kunde inte fokusera ordentligt på spinnandet. Jag trodde aldrig att jag skulle lära mig att gilla spinning. Eller pump. Nu spinns det och pumpas flera gånger i veckan. Jovisst, ja. Jag glömde inte bara strumpor hemma imorse. Var tvungen att kuta förbi H&M och köpa ett provisoriskt linne att spinna i. Med provisoriskt menas: behöver inte vara någon direkt kvalitet. Hittade ett som fick duga. Betalade utan att prova. Det blir nog bra, ungefär. Fem minuter in i spinningpasset tittade jag ner och såg... lite väl mycket av mig själv. Oroväckande mycket. Linnet var urringat något så in i hästväg och höll inte in... någonting. Hade jag haft sport-bh under hade det varit lugnt. Men jag skippade den. Trodde bh:n som satt i linnet skulle räcka. Men nänä. När jag var liten brukade min mamma läsa en saga för mig som handlade om en hund som hette Wolfgang. Wolfgang brukade kuta runt i stan där han bodde med en kärra efter sig. (Jag tror byborna utnyttjade hyperaktive Wolfgang till att kärna smör, om jag inte minns fel) Bumpeti-bumpeti-bump lät det när Wolfgang sprang över kullerstenarna med sin vagn. Bumpeti-bumpeti-bump skumpade mina bröst där jag satt och pinnade på och bad en tyst bön om att snällasnällasnälla, hoppa inte ut, för fan. Den framåtlutande ställningen man har när man spinner hjälpte inte direkt till. Dessutom satt jag strategiskt placerad mitt framför instruktören. Men skit samma. Det är jag och girlsen från the Playboy mansion.