Gagagogo

Lunch på stan tillsammans med Miss E och mammakompis med tillhörande son. Otroligt charmig liten kille. Man vill bara gulla med honom hela tiden. Helt sjukt. Han plockar fram sidor ur en man inte trodde existerade. Aaa-ho-chi-ho-chi-ho-chi-hoooo... Hej! Hej! Hej! Ååååååh, heeeej! Tiiitut! Titta han har kräkits. Vad är det som luktar?
Samtidigt har jag oerhört svårt för andra barn. Främmande barn. Som den lilla tjejen som krävde konstant uppmärksamhet från vårt bord medan föräldrarna kastade ursäktande blickar på oss. Både Miss E och mammakompisen tog glatt emot osynliga köttbullar och kanelsnäckor medan jag satt och muttrade något ohörbart. När uppmärksamheten började tryta tog hon helt sonika fram en stor ballong och vrålade: titta, jag har en ballong! Anneli, viskade mamman. Stör inte.
Det där är min framtida unge, sa Miss E. Hon vrålar efter uppmärksamhet nästan lika mycket som jag. Jag och mammakompisen nickade unisont. Lillkillen rapade medhållande. När vi senare strosade runt på stan blev mammakompisen påkörd bakifrån av en ilsken gubbe i permobil. En stund senare kom ännu en permobil farandes ur ingenstans och vi kastade oss panikslagna åt varsitt håll. En oerhört underhållande eftermiddag. Onekligen.