Renovera gärna. Men inte här.
Jag hatar att det står en stor grön bil och låter utanför mitt fönster. Och jag hatar att det står en gubbe på en byggställning - fortfarande utanför mitt fönster - och hamrar dagarna i ända. Förresten är det jämt en massa lastbilar som står utanför just MITT fönster och låter. Jag fattar att sopmänniskorna måste komma och hämta skräp, men för fanken! Så mycket skräp kan det inte finnas här! Det måste vara kliniskt rent i hela området nu!
Ja, det var bara det.
9 kommentarer:
Ha ha! Och jag HATAR att nån jävel i mitt kvarter tycks fått för sig att: "Ja! Jag vet! Vi bygger en motorcrossbana här borta! Och vi börjar att väsnas...hm...vad ska vi säga? Halv sju? Lagom tid. Inte för tidigt - inte för sent! Ok, nu sätter vi igång!"
Tror dock inte att det blir någon crossbana, men det ser ungefär ut så i dagsläget...
Väsenjävlar...
Bah! Här utanför kontoret har vi en kran som lyfter upp nån sorts jämra anordningar, som ligger i nån skum låda, till taket på huset mittemot. Ibland kommer lådan i svängning. Då duckar jag. Det är ett spännande liv.
Herre min get!
Ring störningsjouren och alla andra jourer soom finns. Rena vansinnet. Jeeeeeeeeez....
Här hemma har någon artist fått för sig att bygga en måne med en liten röd stuga på. På fullaste allvar. Den ska tydligen inspirera till världsfred. Tyvärr ska denna styggelse ligga en stenkast från mitt hem, och häromdagen grävde de av vår telefonlinje. Konst är underbart.
bara ett tips: http://www.spraktidningen.se/omTidningen.lasso
Suck, jag vet vad du menar, hos mig renoverar de en skola i typ en miljard år. Funderar på att tutta eld på schabraket bara för att få sova ifred.
Min "favorit" (beror på hur man ser det) störning var gubben som skrapade isen från trottoaren utanför min studentkorridor. Det var ett nunnekloster (mitt emot, inte min korridor) och det hans jobb att se till att nunnor och besökare till kyrkan inte halkade omkull under vintern. Ett uppdrag han tog på stort allvar. För stort allvar.
Halv sju på morgonen, vardag som helg, var han ute med sin stora snöskyffel och SKRAAAAAAAAAAAPADE hela 100 meter trottoar fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka och fram och tillbaka igen. Han höll ofta på nån timme innan han var nöjd och då hade varenda student vaknat och kastat tiotusen svavelosande förbannelser över honom.
Ljudet av en stor metallskyffel som skrapas mot isig asfalt, studsande mellan husväggar mitt i stan, är ett ljud som väcker döda.
Maria: Motorcrossbana? Är det inte dödsstraff på att bygga sånt om det bor folk i närheten. Kolla upp det. Jag är rätt säker på min sak.
Virrpannan: När du minst anar det kommer det in en genom fönstret. Invetstera i skyddsutrustning (och ev. fallskärm) på momangen!
Maria: Jag har ju inte numret... :(
Malou: Konst på tavlor är sweet. Konst som kapar telefonledningar skall eldas upp. Ska jag skicka lite tändvätska?
Vajlan: Intressant. Vem ska vi såga först? (Jag räknar NATURLIGTVIS inte med mig själv). *gnuggar förtjust händerna*
Mary: Pyromanen Mary. Jag ska hålla utkik efter dig i tidningarna. :)
Mel: För i helvete. Varför dödande ni honom inte? Klöv skallen på honom med skyffeln. Nunnorna kunde säkert gett er syndernas förlåtelse efteråt.
Skicka en kommentar