lördag 19 maj 2007

Killer

Efter att i lite drygt tjugo minuter suttit och klappat med händerna framför dataskärmen lyckades jag äntligen ta kål på en äcklig liten bananfluga som höll på att göra mig galen. När jag ser den mosad i min handflata får jag plötsligt dåligt samvete och tänker

1)

karma
karma
karma

2)

hur schizo jag egentligen är. Mördar bananflugor men börjar nästan gråta när jag ser döda humlor på trottoaren. Uuuuuäääää.... De ser ju ut som små bjööörnar....

3)

att jag med största sannolikhet kommer återfödas som dyngbagge i mitt nästa liv med tanke på alla oskyldiga bananflugor jag mördat. Det är jag och Chandler.

5 kommentarer:

Anonym sa...

På det stora hela håller jag med dig...

... MEN. Faktum är att bananflugor inte når upp till minimumgränsen för ett ev existensberättigande. Besides, hade du inte klappat till den hade den bara cirkulerat kring ditt näshål tills det hade blivit en fråga på liv och död för er båda.

Erika Lundin sa...

Jag dödar aldrig bananflugor. Får sjukt dåligt samvete då. Dom är så små och oskyldiga liksom!

catnap sa...

Jag håller på dig. Och annars är väl dyngbagge inte så dumt. De verkar ha rätt kul. Dessutom lär det ju bli extra kul om Chandler är med.

dddd sa...

Ivona Tinkle: Det känns lite bättre nu. Tack. :)
Aioli: Nu känns det sämre. Fan. :(
Catnap: Jag och Chandlar vältrar oss i bajs. Lovely!

Anonym sa...

haha, men åhhh "humlor ser ut som små björnar". Har aldrig ens tänkt så, men fanken det gör det juh!