Requiescat In Pace
Jaha. Mina favoritjeans som jag äntligen, efter x antal månaders spring på gym för att döda mage, lyckades åla mig i efter många om och men (jävligt många om och men, ojojoj) är officiellt* helt ritch-ratchade i baken. Ännu ett tecken på att det inte finns någon rättvisa i världen. Att det dessutom skedde på spårvagnen när jag skulle sätta mig ner (och ändå placerade jag min bakdel på sätet oh, så försiktigt) så att killen som satt framför hörde ritchet (han hörde, jag vet att han hörde) samt att jag hade en apkort jacka på mig som inte dolde ett skvatt är ju ytterligare två bevis på att Gud är en bitter liten impotent man med begynnande flint som älskar att gotta sig i andras elände. Inte lika illa som den där gången fröken Rosa (read between the lines) kom på besök när jag hade på mig ljusblå jeans på stan, men nästan.
* Att knata runt med lite smått trasiga byssor är rätt charmig - att knata runt med arslet på display är bara groteskt.
13 kommentarer:
Hahahaha, du ska inte få mig att skratta såhär! Har så sjukt mycket träningsvärk i magregionen från gårdagens sväng på gymmet!
Hahaha, du är bäst! Allt som oftast ligger jag dubbelvikt av skratt när jag läser din blogg. Fast jag beklagar jeansen, förstår om det var traumatiskt...
Oj! Hur vet du att han framför hörde? Gjorde han en speciell min? Spetsade han öronen? Vände han sig om och formade munnen till ett förvånat "ooops?" Shit, vad pinsamt! Jag hade gått krabbgång längs en vägg resten av vägen hem om det hade hänt mig! :)
spräckt en och annan bralla har jag också lyckats md. ljudet är nog värst av allt. och sen ska man försöka att inte se så röd ut...
Var detta före eller efter tentan? Låter som en toppendag :P
oooch... irriterande! hände mig nåt liknande för någon vecka sedan med mina favoritbyxor. Linnebyxor dock så de var inget tydligt RITCHANDE där, utan ett diskret slitage. Undrar fortfarande hur många som såg det innan jag själv upptäckte det...
hahaha!
så himla kul!
du får tänka att det kunde ju varit värre...
kunde ju ha varit ditt livs stora kärlek där på spårvagnen eller
byxorna kunde ha gått sönder mer eller flintskallegud kunde ha valt att samtidigt låta dig sätta dig på en hundskit
hahahaha. Du är för skojig! Göteborgare kan skratta sig lyckliga då du stänigt förgyller deras dagar ;-)
Den som inga byxor har får gå med rumpan bar!
Fast fy din stackare...
Brrr! Jag lider med dig. Själv har jag spräckt mina byxor på en elefant och fick tillbringa resten av dagen med att visa halva rumpan för halva Thailand...
Vet inte vad som är värst, att spräcka byxorna offentligt eller att spräcka favvo-brallorna som man kämpat för att komma i. Big trauma.
Miss: prova att spräcka byxorn från skrevet ner till knät medan du leder pass, och inte har några reservbyxor. Det är väl ungefär i den klassen :-)
Fredrik: I aim to please. :)
Camilla: Meh. Jag överlever... Kan dock inte säga detsamma om jeansen...
Maria: Han hörde. Det är svårt att inte höra RRRIIIITTCCCHHH...
Linda K: Jag har varit med om så mkt pinsamheter under mina 155 år att jag blivit en mästare på att se oberörd ut. :)
Missy: Efter. Toppen är bara förnamnet, hahaha!
Matilda: Jag gissar på... 57 personer. ;)
Catnap: Sant. Mitt livs stora kärlek har redan sett mig i så många konstiga situationer att han är van... ;)
Maria: Hahahaha! Vad du är söt... Det ska jag hälsa alla göteborgare. :)
Miss UD: Idag är en ny dag. Jeansen är döda - livet går vidare. Men suck iaf... :P
Rpsetta Sten: Det där kan jag aldrig toppa. Aldrig... Det finns inga elefanter i Kålltorp.
db: Jag tror att det är en lose/lose situation... :)
Micke: Hahaha! Jag visar rumpan varje vecka. Mina byxor är så satans stora... Men jag bjussar på det. Moon away!
Skicka en kommentar