tisdag 8 maj 2007

Skitgris

Det finns ingen ordning i mitt liv. Det finns ingen struktur. Vart jag än vänder blicken i skrivande stund råder oordning. Skrivbordet (som egentligen är ett matsalsbord) är så överhopat av papper och annan skit att det är ett under att jag ens hittar tangentbordet. Jag fann ett par gamla strumpor bakom datorskärmen för en stund sedan. Det ligger kläder överallt, trots ihopmonterade IKEA-klädställningar som får sovrummet att se ut som en outlet. En trasig jalusi. En konstant obäddad säng med Turtlespåslakan. Dammråttor lite här och var. Skor utspridda i hallen. Inga handtag på garderobsdörrarna. Inget bord i köket. Inget bord i vardagsrummet. Köksbord i sovrum på grund av för liten lägenhet/för stort bord.
Det finns ingen ordning. Att städa bort den värsta skiten när man vet att det kommer folk, det är inte äkta. Det är inte ordning. Det är att ge sken av att man är ordningsam, när man egentligen är en gris. För jag är en gris. En schizofren gris. Jag kan tappa potatisklyftor på golvet som får ligga tills någon tar upp dem, för att plötsligt ligga på alla fyra på köksgolvet och skrubba bort intorkad kattmat med svinto. Jag kan gå flera dagar utan att diska för att plötsligt börja skrubba diskhon tills den glänser. Med svinto. Jag har ett mycket märkligt förhållande till Svinto.

Jag vägrar kalla mig bohem. Jag är ingen bohem. Bohemer går runt i turban och fotsid dräkt och luktar svett. Jag skulle snarare kalla mig... något ostrukturerad. Och tankspridd. Det sjuka är att jag mår bra av det. Jag trivs i skiten. Jag kan bli illa till mods av att det är kliniskt rent, av att allt är prydligt vikt. Sådant får mig att vilja kasta saker runt omkring mig för att göra det mer... bebott. Röran ger mig en känsla av trygghet. Jag vet inte varför. Och jag orkar inte sitta här och analysera varför. Det bara är så. Kaos ger lugn. Att sedan upprepade gånger bli kallad skitgris är väl smällar man får ta. Antar jag. Men visst skäms jag när folk kommer oanmälda och det ser ut som svin hemma. Som när Hyresgästföreningstanten var här för några veckor sedan. Hon såg smått chockerad ut. Att jag dessutom öppnade iklädd morgonrock med x antal tandkrämsfläckar (tandkrämsfläckar tenderar att se rätt nasty ut när de torkat in) kl 15 på eftermiddagen gjorde knappast saken bättre. Bara en böjd, bränd sked i ena näven som fattades.

(Och att koppla samman allt stök runt omkring mig med mitt röriga inre - det tar vi upp i ett helt annat inlägg.)

11 kommentarer:

Linda sa...

Hm... Känner att jag kan identifiera mig.
"Lite".

*host harkel*

Go stök! :D

dddd sa...

Med turbanen eller röran? Moahaha!

Missy sa...

Hahaha! Bohem, där ;-)

Anonym sa...

Hah. Min f.d. rumskompis är likadan. Tyvärr är jag tvärtom; jag mår allra bäst när allt är rent, strukit, vikt, hänger vinkelrätt och färgkoordinerat (en rolig anekdot: när jag bodde hemma hos mina föräldrar hade jag en hårfön som alltid var i vägen, tills jag hittade en gummikrok den kunde hänga. Satte upp en krok på väggen, hängde upp fönen - och fick varma känslor i magen varje gången jag tittade dit i en månad. For realz.) Jag får panikkänslor av kläder på golvet och smutsiga kök. Fatta vilken intressant relation vi hade... (fast vi gillade varandra skitmycket som kompisar.)

Och jo, du är bohem.

Doris och Rita sa...

Jag trodde ett tag att jag skulle vakna upp morgonen när jag fyllde 30 och bli überpräktigt vuxen. Det blev jag inte. Jag gillar fortfarande dammråttor, de är mycket enklare att plocka upp än att dammsuga.

Jonna sa...

Jag vet hur det är, vi dammsuger oftast bara när vi ska ha besök eller när katterna börja nysa för mycket :)

dddd sa...

Missy: Passa dig! ;)
T-Anna: Hahaha! Du skulle inte klara en kvart hemma hos mig. :)
Asha: Jag håller fullständigt med! :)
Jonna: Hahaha! Precis så är det här också! Fst snäppet värre. ;)

Anonym sa...

du har inte tänkt att du skulle ha nåt... diagnosticerbart, som jag då? :D på vissa sätt är vi lika nämligen... ;) du läääääser ju inte mig så du veeeet ju inte det. fast du kollade på fisken, det var ju roligt! :) nu har jag mördat fisken o så återuppstod den på tredje dagen.

Anonym sa...

Haha, jag känner verkligen igen mig här. Det är nästan så att i det ögonblick jag strör ut allt skräp runtomkring mig så försvinner det ur min radar och kan ligga där i evigheter (läs: tills pojkvännen gnäller och lite till), medan jag istället kan få för mig att precis som du, helt plötsligt börja skura diskhon tills den glänser. Spisplattor och speglar är andra favoriter ;)

Jag misstänker förresten att ALLA städar precis innan de ska få besök, och därför får man en väldigt förvrängd bild av att alla andra alltid har det snyggt hos sig. Så måste det vara. Eller hur?

Anonym sa...

förresten är det Cillit Bang och Häxans som är diskhons bästa vänner, inte Svinto. basattduvetdet!! :)

dddd sa...

Vajlan: Jag hinner knappt med min egen blogg... Läser någon enstaka blogg då och då nuförtiden. Ska titta in till dig snart.
K: Precis! För att hålla skenet uppe, hahaha!