Uppe i varv
Känner mig så... så.. spattig. Kan inte komma på något bättre ord. Det är som om den där känslan av att inte orka/vilja göra något plötsligt ersatts av värsta Duracellkanin-känslan. Bara två cymbaler som fattas. Jag vet inte hur ska få utlopp för det. Antingen tar jag fram hink och skurtrasa och börjar städa hela lägenheten eller så hoppar jag på pojkvän när han kommer hem helt slutkörd från kampsportandet. Omigod. Skrev jag just det där? Min mamma är här och läser. Folk jag känner är här och läser.
Vi bryter där.
Dags att starta en ny blogg. En jävligt hemlig en.
9 kommentarer:
Mjo..
Det e nackdelen när man berättar om sin blogg till andra. Man kan inte skriva lika privat längre.
Men lycka till med halv-våldtäkten av din oskyldiga o hårtarbetande pojkvän. *skakar sorgset på huvudet*
mmm, fast du kan ju låtsas att det bara betyder att du skulle brotta ner han när han liksom är helt slut efter tränandet...
fast nä... nog ingen som går på den...
lycka till med nya bloggen!
FYI
När duracellkaninen inte är hos dig är den hos mig.
I feel you, mina föräldrar läser min också. Om du ska bli hemlig någonstans kanske du kan mejla adressen till mig? Annars kommer jag sakna dig massor ju, du är ju min favorit-Golden Girl :D
Ta en bit ostkaka till, så ska du se att det ordnar sig... :P
Ibland önskar jag också att bloggen (min egen alltså) vore mer hemlig eftersom man i mångt och mycket inte kan skriva om vissa personliga saker som man kanske ändå skulle ha lust att vädra.
Eller så får man bara klä om texten och dess egentliga innehåll till oigenkännlighet, det funkar också. ;)
Ett bra tips att bli av med energi dock, ut å rör på dig!
Hihi. jag är inte hemlig för fem öre ;-) Hmmmmm. Borde kanske bli det iofs...
Ja, shit - jag gillar inte alls att folk jag känner läser min blogg. Framförallt inte min mamma...
Jag svarar unisont här:
Ingen hemlo-blogg. Än.
Hoppade jag på pojkvän? I'll never tell... ;)
Jag äter ostkaka as we speak, moahaha! Mmmmmmm....
Snacka om att jag ska skriva i koder hädanefter. ;)
Jag ångrar oh, så djupt att jag gav min mamma den här adressen.
Skicka en kommentar