Det gick ju...sådär
Intervjun, ja. Grillad av tre personer. Tyckte att allt som kom ur munnen på mig var strunt. Och varför i jrzfhrjhsz lyssnade jag på pojkvännen angående kläder att ha på mig? Aldrig mer. Aldrig!
- Är du en ledargestalt?
- Öh. Ja. Jag menar - nej. Kanske. Jag vet inte riktigt. (doh!)
- Pratar du mycket?
- Oh, ja! Jag älskar att prata.
- Som i: babbla?
- Oh, ja. Om allt och ingenting. (doh!)
- Varför vill du jobba just här?
- Jag tycker att det verkar roligt. Jätteroligt.
- Definiera "roligt".
- Hm. Kul. Jättekul.
- Vilken roll har du i gruppen?
- Jag skämtar väldigt mycket.
- Jaså?
- Eller, näää. Bara ibland.
- Hur är du när det gäller egna initiativ?
- Jag tar egna initiativ. Man behöver inte säga åt mig vad jag ska göra. Jag bara vet.
Här började de små kugghjulen i min hjärna jobba febrilt.
- Med det inte sagt att jag inte kan ta order. Ja, inte order order. Man kan ju säga till mig. Men det behövs inte. Fast... Jag har ju inget emot det. Nämnde jag att jag vill ha det här jobbet oh, så mycket? Inte det? Nähä, men det vill jag. Anställ mig! ANSTÄLL MIG! Jag kan jobba för slavlön. Nej, gratis. Jag jobbar gratis. Pretty pleeease. Jag kan dansa också. Och spela Gubben Noak på piano. Med en hand, men ändå.
Allt efter "nämnde jag..." är pure fiction. Allt innan är tyvärr sant.
- Vi ringer dig*.
Fasen. Jag är inte hundra på att jag lämnade rätt nummer. Gnnn..
*Yeah, right.
22 kommentarer:
Misströsta inte..jag var 1 dygn sen till min intervju och fick jobbet..nej jag hade inte tagit fel på dag..jag försov mig..Beskriv dig själv med tre ord..eeeh..tja..ööh..var det tre ord? ;)
jag är säker på att du gjorde succé. Jag skulle anställt dig på stubben :)
Äsch! Va inte så hård mot dig själv.
Jag hade feber, helt fel kläder, mumlade en massa strunt, var väldigt oinsatt i vad jobbet egentligen innebar och hade dessutom hiskelig feber-handsvett när jag tog i hand – och jag fick jobbet.
Ditt intryck låter positivt och glatt. Säkert en vinnande intervju.
Klart du får jobbet! Det verkar ju menat för dig, jag menar "varken bajs eller kräks". Ja, du hör! Och Om du (MOT FÖRMODAN!) inte får det så kommer här ett... ganska så uselt råd, men ändå ett råd: Jag brukar tänka att om de inte vill ha mig så vill jag inte ha dem heller (ha! sådetså!). Det brukar, ärligt talat, funka "sådär"...Klart man vill ha jobbet. Vad det än är. Gaaah.
Jag vet ju inte vad det var för jobb förstås, men du är ju en smart tjej med humor och skärpa. Jag skulle säga att dina utsikter är goda!
Det gick säkert bra, en arbetsintervju är ju en märklig situation så det är inte så konstigt att man stressar upp sig själv under tiden och efteråt :)
Hahahahaha - det är nog inte så illa som du tror. Jag fortsätter att hålla tummarna för dig...
Det gick kanske bra ändå! :) Blir nyfiken på vad du hade på dig!
hahahaha... sjukt skoj! De verkar ovanligt hårda!
förresten. Hoppas du får jobbet. Om du vill ha det!
Klart du får jobbet! Hade jag varit chef så hade jag anställt med en gång. :)
Men den stora frågan ärr ju: Vad sa din pojkvän åt dig att ha på dig som var så fel?! Catsuit? Mobilbälte? Ingenting?
Vi dör ju av nyfikenhet här!
vet du, får du inte jobbet så är det för att du har nåt bättre runt kröken! så tänker jag för att inte bli tokig. och så en sak till, gillade inte de dig så kan de ta sig i häcken. VI här gör det iaf!
vajlan: tar oss i häcken!?
Kanalisera: Javisst gör vi det! Unisont ;)
saken är biff, jobbet är ditt! *tummenuppar* :)
Vad ni är söta, allihop! Tack snälla, vilket härligt stöd... Vad glad jag blir!
Jag ville ha på mig klänning, men neeeeeej! Inte kan man väl gå så ÖVERKLÄDD? Nä. Tydligen inte, tänkte jag och lyssnade på pojkvännen, drog på mig mina gamla vanliga jeans, en tröja och satte upp håret i en tofs. Ingen större fara på taket dock. Men jag kände mig extremt osnygg där jag satt, omgärdad av tre (välklädda) personer varav en hade klänning och högklackat. No big deal. Om jag faller på det kan de rätteligen ta sig i häcken. Helt klart. Men jag lyssnar aldrig mer på min kille. I fortsättningen går jag hellre för uppklädd än tvärtom.
Får veta om en vecka.
Så. Ingen catsuit. No worries. Bara plain lil' ol' me. On the rocks. :D
när jag läste tummenuppar i en kommentar tänkte att oj, vad snuskigt, vad härligt, o så insåg jag att jag läst rätt men fel. haha.
Hahahaha
Jag var i samma situation för inte så länge sedan... Det är väl bara att gå på så många intervjuer som möjligt så man för öva lite.. Även på sådanna jobb som man inte vill ha.
Nu vet du i alla fall vad du inte ska säga till nästa gång :)
Det skadar ju inte att ringa en gång och "tjata" lite om du ändå känner att du inte tog hem det med intervjun. Lycka till!
Känner igen det där med att inte lyssna på andra om vad man ska ha på sig på intervjuer. När jag skulle intervjuas för jobbet jag har nu så ville jag ha jeans och t-shirt men mamma (jag var ju lite yngre då...) sa att det har man absolut INTE på sig. Öh... Sen när är gymnasielärare uppklädda då? Men men... Jag fick jobbet, jag är inne på mitt 4e år och jag har jeans och t-shirt varje dag om jag vill! Ha!
Hoppas de gillade dig! Lycka till!
Hahaha! Själv hade jag hög feber, rinnig näsa, hade inte sovit en blund på hela natten och var overdressed i full (och ful och för stor) kostym (VD:n kom in i stickad polotröja) och svarade också "för att det verkar så kul!" när de frågade varför jag ville jobba just där. När de bad mig specificera sa jag "eeh...det verkar så intressant!". Hahaha. Jag fick dock jobbet av någon outgrundlig anledning.
Håller tummarna!
Skicka en kommentar