Vrrrrrrrrrrrrr
En intressant sak hände mig tidigare idag. Jag såg en mamma med en bebis i famnen på spårvagnen. En bebis som gallskrek i högan sky, knallröd i ansiktet. Ett sådant där skrik/vrål som får trumhinnorna att riktigt krulla sig i öronen och skrika: noooooo!!!!!
I vanliga fall brukar jag stöna inombords och muttra något ohörbart, men inte den här gången. Den här gången var... annorlunda. Jag kände ingen irritation alls. Bara en märklig känsla av att vilja ha det där själv. Inte någon gång. Inte en vacker dag. Bara en känsla av att vilja ha det som hon hade. Den gick över lika snabbt som den kom. Känslan. I skrivande stund känner jag inte alls någon längtan efter barn. Men när jag satt där på vagnen, då var det som om den biologiska klockan tickade iväg i en rasande fart. Vrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr, bara.
Det kan ju ha att göra med det faktum att en vän just fått barn. Eller så är jag väl bara mänsklig.
7 kommentarer:
Jag vill också ha en bebis! Jag tror det är åldern. Vi har nog helt enkelt insett att vi är i den där åldern då det är vanligt att man skaffar sig bäs!
Girl, you're not alone... Den biologiska klockan har dykt upp som en ny manick även hos Mary Lady Luck. Nuförtiden när ungar skriker så där pisshögt och är röda i ansiktet kommer jag på mig själv att tänka "stackarn, bebisen är hungrig/trött/har ont i magen", inte mitt vanliga "shut the fuck up!". Dessutom undrar jag intensivt om jag kommer få rödhåriga barn eller inte..
Men blir det inte lite komplicerat för dig att bli gravid vid 155 års ålder?
Jag tror inte på biologiska klockor. Jag tror på tillfällig sinnesförvirring.
Jag tillbringade några timmar av måndagen i sällskap med mitt kusinbarn. Jag kan stolt meddela att ingen biologisk klocka började ticka (vilket är jävlig tur med tanke på mitt "kärleksliv").
Min tickar på trots två barn, vill ha iallafall ett barn till, det är det som är självaste meningen med livet....måste ju säkra sin framtid så det finns någon som kommer och besöker en när man är gammal och ensam.
Fattar inte. Min biologiska klocka är stendöd. Och barnskrik klarar jag inte av. Jag får panik och måste därifrån och stoppar öronproppar i öronen...
Fröken Lund: Just nu vill jag inte ha en bebis. Det vände lika fort som det kom. Jag måste vara den stördaste människan i världen.
Mary: Den biologiska klockan är inte att leka med. Den lever sitt eget lilla liv. Jag har en väninna på 167 bast som fick tvillingar häromveckan. Så visst finns det hopp för mig! :D
Rosetta Sten: Du har så rätt, hahahaah!
Mel: Jag har syskon som är 16/18 år yngre än vad jag är. Jag tänker på dem som mina halvbarn ibland. Rätt praktiskt. Bara att lämna bort när jag tröttnat, hahaha! Nä. Jag älskar mina syskon. Faktiskt.
Anna: Mina barn ska få överösa mig med marsipangrisar när jag ligger på ålderdomshemmet. *gnuggar händerna i ren förtjusning*
Maria: Hahahaha! den kanske börjar ticka när du är 155. Som jag. :D
Skicka en kommentar