lördag 24 februari 2007

Thou Shalt Not Bear False Witness

Efter sex år tillsammans finns det fortfarande saker som jag har väldigt svårt att berätta för pojkvän. Högst upp på listan står

inhandlade kläders egentliga kostnad

tätt följt av

inhandlade skors egentliga kostnad

Om jag ens berättar det alls.

Efter sex år tillsammans gömmer jag fortfarande skolådor under sängen och knör in klädkassar i garderoben alternativt lägger (jag har alla mina kläder i en stor bokhylla, det blir liksom lite roligare så) nya kläder bland de gamla, försöker få de nya plaggen att smälta in och låtsas som om de legat där hela tiden. Den där skinnjackan? Amen, den har ju legat där lääänge. I flera år. Minst. Och den där klänningen köpte jag på julrean. Faktiskt.
Sedan brukar jag säga förlåt, förlåt, förlåt 115 gånger inombords för att släta över det faktum att jag just ljugit min pojkvän rätt upp i ansiktet.

Jag får så fruktansvärt dåligt samvete. Ständig kandidat till Årets sämsta flickvän. Jag intalar mig själv att det bara är vita lögner; att det inte betyder något; att det knappast är samma sak som att vara otrogen eller ljuga om sina känslor. Att det bara handlar om materiella ting. Att han mår bättre av att inte veta, eftersom han ändå flippar ut när jag kommer hem med kläder i psykedeliska mönster och ugglehalsband. Det visade jag honom, dock. Ugglehalsbandet. Och fick till svar att hans farmor haft något liknande. Sedan blev jag kallad gamla Agda resten av kvällen. Och det är därför jag kniper käft om vissa saker. Jag röker inte, snusar inte, dricker sällan vin och går inte ut och festar. Men jag köper kläder. Det är en liten fetisch jag har. Det är med the utmost kraftansträngning som jag inte förvandlar den här bloggen (som egentligen inte är en blogg) till en modeblogg där jag lägger upp bilder på mina psykedliskt, mönstrade kläder, mina för små skor och bilder på mig själv - retuscherade, naturligtvis.

Men igår visade jag pojkvän mina nya stövlar. Ett par stövlar som jag faktiskt kommer i. Ett par stövlar som inte hånskrattar åt mig och pekar finger och säger: Hohoho! Du kommer aldrig i oss. Aldrig! Gör dig själv och oss en tjänst och sälj oss på eBay. Så. Gör det nu, din missbildade stackare vars högervad är större än den andra.
Ett par fina, svarta, jättehöga, slightly porriga stövlar som, av någon outgrundlig, ryslig, hemsk anledning hade stora guldkedjor och läderremmar som gick över fotryggen. Hua! Det riktigt skramlade när man gick. Jag kände mig som John Wayne. Bara hatten som fattades.
Så jag behövde lite hjälp med att karva bort de där remmarna. Och eftersom jag inte har någon jättebra erfarenhet av schweiziska arméknivar (är den här vass? oh, blodet, blodet... gaaah!), beslutade jag mig för att be pojkvän om hjälp.

- Vad är det med tjejer och stövlar? frågade han när han satt och karvade iväg.
- Ja du, svarade jag. Om jag visste det skulle jag inte sitta här och läsa engelsk fonetik. Är du färdig snart?
- Vad kostade dem? Stövlarna.
- Hm? Åh, det var rea. Halva priset (sant). De kostade xxx. (inte sant)

Och då såg jag den. Prislappen som fortfarande satt kvar under stöveln. Pojkvän såg den också. Och blev helt svart i blicken.

- Varför ljuger du?
- Jag ljuger inte.
- Lögnerska.
- Näääää.... Förlåt. (Här blev jag fem år gammal och började nästan grina - men bara nästan.)

Resterande delen av fredagskvällen ägnades åt att redogöra för pojkvän om alla mina inköp NÅGONSIN samt deras rätta pris.

- Och så ljuger du aldrig för mig igen. Så länge du har pengar kvar på kontot så du klarar dig så får du köpa vad du vill. Sant. Jag kommer förmodligen totaldissa det mesta du köper. Men det hör ju inte hit. Och det där ugglehalsbandet ska bort. Fetbort. Hör du mig, Agda?
- Vill du ha massage?

Sensmoral: Aldrig ljuga. ALDRIG!

Skinnjackan har jag dock inte berättat om ännu. Jag vet inte om mina stackars händer mäktar med att massera så länge igen...

21 kommentarer:

Anonym sa...

tänkvärt, och så modigt att du outar det här. däremot undrar jag VARFÖR man ljuger om sånt? varför tror man inte att de klarar att få höra om sånt som de förmodligen redan vet? de är väl inte dumma, annars skulle vi väl inte vara med dem? och de gör säkert sånt också, men inte ljuger de då, utan bara låter bli att berätta. iaf tror jag det om min man. själv har jag köpt pärlor för på tok för mkt med tanke på att jag ligger under noll på kontot. å andra sidan är det min terapi o så kommer det ju in lite pengar säger jag mig. hur går det med engelskan?

dddd sa...

För att man är dum. Korkad. Jag har inget skäl att ljuga. Jag fattar ju det. Nu. Jag får för mig att han kommer bli arg när ha ser mina kassar, men det var tydligen bara hjärnspöken.
Engelskan går bra, tack! Inga tentor ännu, men fonteiktentan kommer i mars, tätt följd av grammatiktenta. Det är mycket att plugga in, men tack vare franskan har jag lättare för att knacka in det än vad jag hade haft om jag aldrig läst ett annat språk innan. Sprang på en gamal lärare häromveckan och jag saknar verkligen franskan. Jättemycket. Jag ska läsa c-kursen till hösten eller våren. Kanske är det lika bra att läsa eng b-kurs direkt efter a-kursen. Fast då kommer jag tappa skitmycket. Franska, alltså. Vi får se. Men jag ska läsa både c- och d-kursen i franska plus 20 extrapoäng. Man kan ju tydligen välja att skjuta på uppsatsen och läsa x antal sidor litteratur istället och göra uppsatsen senare. På så så sätt får man 20 extrapoäng. Tror jag ska göra det.

Anonym sa...

men skriva uppsats är ju det bästa som finns!! :) har allvarligt talat aldrig i mitt studieliv varit så lycklig som när jag satt på KB i allsköns ro o grävde ner mig, må det ha gällt B-uppsatsen om Pettson-översättning, C-uppsatsen om den nya Utvandrarna-översättningens mottagande i Frankrike eller D-uppsatsen om blandningen av franska o wolof i franskspråkiga senegalesiska romaner. det låter helt sjukt som spridning ser jag nu. A-"uppsats" skrev jag om Citroën DS, kanske ännu galnare. tihi. ååååh, those were the days! tack för påminnelsen! om jag åker ner till min tuss-kompis i Götet, ska vi prata lingvistik? träffar du nätisar öht?

henover sa...

Men skinnjacka måste man ju ha...så sccch ;)

dddd sa...

Vajlan: Jag ser fram emot uppsatsen. Verkligen. Men jag vill dra ut på det hela och läsa franska lääänge, så därför skjuter jag lite på det. För att få läsa extrapoängen. :)
Malin: Jag säger inte ett pip... :)

Matilda sa...

Hahaha! Jag slutar aldrig skratta när jag läser din blogg... Känner igen mig så jävla bra. Min största skräck är att pojkvännen ska hitta ett kvitto eller en prislapp som jag glömt.
Brukar svara att saker kostade "xxx- nånting, jag minns inte riktigt" för att gardera mig ifall ifall ifall han skulle hitta något spår...
Sinnessjukt beteendeman håller på med!

Kerstin sa...

Åh, nej - alltid trist att fastna med fingrarna i kakburken. Såhär på efterhand kunde du ju ha sagt att de dorg av priset i kassan och de inte hade märkt skorna...

Kerstin sa...

Eller så talar man sanning. Kram på dig.

Mill sa...

Jag trodde jag var ensam om att modifiera sanningen något...

SixesAndSevens sa...

Varför måste du smyga undan allt du köper? Handlar du för dina egna pengar är det väl ingen fara??

Anonym sa...

Det är så otroligt roligt att läsa om dina påhitt. Ger en sorts förbjuden inblick i min egen sambos hjärna då hon är av vad verkar samma skrot och korn. :)

Anonym sa...

Hej Miss Keepyourdistance! Såg att du undrade över Trendy Wendy-tröjorna på neea.se. Kul, dom e så coola..
Storlekarna är ganska normala, jag skulle rekomendera dig en M. Tjejen som har tröjan på bilden är en XS/S och den tröjan är en S.
BTW- your blogg i like! :)
Mvh Alice/neea.se

Anonym sa...

haha. Jag känner igen det där. Men i min galna värld är det inte jag som är klädesshopparen nummer ett. Det är "the-guy-who-does-the-housework", you know! jag har slutat fråga om prislappar då det svindlar för ögonen och ändå tycker jag att kläderna nästan ser likadana ut.

Jag handlar så billiga kläder att jag inte längre får vara med i H&Ms kundklubb utan att betala 60 kronor i årsavgift då jag inte nådde upp till nedre gränsen, 2000 kronor, under hela 2006. Då handlar jag ändå 75 % av mina kläder där...

DET är skamligt. Jag VILL vara modern. Vill, vill, vill. Men jag shoppar örhängen. Flera par i veckan. Och muggar från Indiska vilket jag skäms för eftersom skåpen inte räcker till längre...

Stina sa...

Här fanns det härlig läsning ser jag. Kram Stina

Anonym sa...

Nu blev jag nyfiken på ugglehalsbandet! Går det att få en bild på det...?

dddd sa...

Matilda: Håller med. Man är riktigt sinnessjuk. Men jag lägger ner nu. Hädanefter ska jag bara flanera in med mina kassar och kasta mig i soffan och asgarva. :D
Kerstin: Jag kom på en massa finfina saker som jag kunde sagt efteråt. Hahahaha!
Mill: Nä du. Du är inte ensam... :)
Sixesandsevens: Ja, inte handlar jag för hans pengar, hahaha! Det har mer att göra med att jag jämtjämtjämt (nåja, nääästan jämt) får höra vilka sjukt knepiga saker jag köper. Bara för att jag inte köper enfärgade kläder. Det är tydligen pinsamt. Därför visar jag inte vad jag köpt. Men nu slutar jag med det. Jag ska visa allt. Och jag har hur mycket som helst att kontra med, så no worries. Jag har inget att vara rädd för, om det är det du menar. Inte alls. Jag är bara dum. :P
Fredrik: Hahahaha! Ja, använd den här bloggen för att förstå hur hon tänker. Har du kollat under sängen? :)
Alice: Hahaha! Du valde ett passande inlägg att kommentera på! ;) Tack så mkt! Då vet jag! Kalas!
Maria: Oroa dig inte Maria. Jag har också varit hookad på koppar. Indiska var bara ett av många ställen där jag gick dagligen och kollade på porslin mm. Men jag har bytt kopparna mot kläder nu. Jag hade en period när jag var väldigt inne på bokantikvariat. Jag sprang omkring och bläddrade i gamla böcker en hel sommar, hahaha! Jag har väldigt lätt för att bli beroende av något. Gode tid. Jag tänker aldrig testa knark. Aldrig. :/
Stina: Vad kul! Välkommen! :)
S: Det är ett halsband fån Kapp Ahl - finns i både "guld" och "silver" och har en rätt lång kedja. Jag tycker iaf att det är fint och skiter i om pojkvännen hatar det. Det liksom sporrar mig bara att ha det på mig varje dag.
Pröva att googla "ugglehalsband+kapp ahl". Jag fick upp en del träffar. Mitt kostade 59 spänn. :)

Anonym sa...

en del av dina inlägg gör mig lycklig av att vara singel..men bara en del..inte alla..inte alls..de inläggen där du inte frosar i marsipangrisar (har den kommit fram förresten?) eller ljuger om hur mycket du handlat för..då saknar jag någon..hmm..det är inte så många inlägg då'rå? ;)

Anonym sa...

Vågar jag titta under sängen?

Laila och Johan sa...

fan, jag känner igen mig...

Anonym sa...

Ursäkta med vad har din pojkvän att göra med vad du gör av med dina pengar på? Såvida du inte blir försörjd av honom och det följdaktligen är _hans_ pengar du spenderar så borde väl han bara titta och berömma när du har köpt nya stövlar.

dddd sa...

Jerk: Jag tenderar att överdriva ibland. Och jag har inte fått ngn marspiangris. Hrrrmm... Jag väääntar... ;)
Fredrik: Och garderoben. Glöm inte garderoben. :)
Loppanlej: Skönt att höra... :)
Britta: Jag tror att du har missförstått hela inlägget. Det är inget monster jag bor med. Bara en kille som tycker jag köper psykedeliska mönster.