Uppåt. Inte nedåt.
Mental anteckning till mig själv: Sluta säga att jag är 25.
Jag: Men jag tror ju att jag är 25. Det bara kommer. 25. Se! Jag kan inte rå för det.
Mental inristning i hjärnan: Sluta säga att du är 25. För fan.
torsdag 22 februari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
25? Vem vill vara 25? Kan du inte lära dig att följa mitt mantra: Man blir snyggare ju äldre man blir. Insåg häromdagen också att åldern har gjort mig mognare och lugnare. Jag gillar att bli äldre. Och snyggare.
Kan nog inte simma i helgen - förkylningen har äntligen brutit ut... Hör av mig om jag känner en förbättring.
Kram
Och bara för man precis har blivit 30 är man inte nästan 40. Kan du fixa den hjärntatueringen åt mig?
vem har sagt att du är 25? du är ju bara 1.
Jag erkänner lätt att jag sållar mig till 25+ klubben. Det räcker bra.
30-års noja på ingång??
*vissel vissel*
Miss E: Stackare... :( Jag får styrketräna istället... Sant - vi blir snyggare. Men min hjärna blir dock mer och mer förvirrad...
Olof Carlsson: 1? Nu hängde jag inte med. Du menar att jag ligger på en ett-årings nivå? Det är iofs sant... :)
Fredrik: Ska vi bilda en krisgrupp? :)
Hahaha. Jag har varit mellan 20-25 år sedan i artonårsåldern.
Alla tror fortfarande att jag se ung ut, men ack inte. Får hala upp leget på system än i dag...
Hihi. Du kommer vara 25 i resten av ditt liv :-)
Jag tänker också alltid 25, direkt. Sen måste jag plussa på år ett i taget, "nej 26", "nej 27", "nej 28"?! Jobbigt om det håller i sig när man blir 58.
Maria: Min mamma fick visa leg på sin 30-årsdag. Det var den lyckligaste dagen i hennes liv - min födelse inkluderat. ;)
Em: Jag kommer förmodligen säga att jag är 25 när jag sitter på hemmet och har fyllt 92. Om jag nu blir så gammal, så mycket skit som jag stoppar i mig. :P
I'm in! :)
Jag envisas med att säga att jag är 16... Jag fyller 25 i september. Pappa tror att jag är 22. Inte konstigt att man blir förvirrad...
Skicka en kommentar