Veckans panikattack
Jag lovade mig själv för x antal år sedan att jag aldrig skulle bli en fredagsmysare. Eller en sådan som såg helgen som en tidpunkt då jag ska "ta det lugnt". Jag menar, ta det det lugnt? Jag tar det lugnt hela veckan. Mitt liv kan inte bli lugnare. Det är så friggin' händelselöst att jag förmodligen kommer få hitta på saker att skriva om här om det inte händer något snart. Om jag tog det lugnare skulle jag vara död.
Jag fredagsmyspyser (jag har oh, så svårt för det ordet) visserligen, men det bubblar liksom upp någon slags panik inombords när jag sitter där. Kan inte svara på varför. Jag menar, det finns ju värre saker. Helt klart. Att sitta här och klaga på mysiga hemmakvällar när det finns människor som har det fruktansvärt eller som bara är allmänt olyckliga och ensamma känns ju inte lite sunkigt. Men om jag skulle hålla på och jämföra mig med andra hela tiden skulle jag ju aldrig kunna klaga. Och hur kul är det?
Jag har aldrig varit någon nattklubb...are. Jag är inte ens säker på att man säger nattklubb längre. Och jag kan för mitt liv inte se det roliga i att betala dyra pengar för att stå i helveteslånga köer, hänga in sin jacka (mer pengar) som någon sen har snott, dricka snuskigt dyra drinkar och hoppa upp och ner på ett dansgolv till tokhög musik medan det säger tjipp-tjipp under skorna eftersom någon har smashat sönder sitt ölglas på golvet. Och sedan missa sista bussen. Men jag är ingen fredagsmyspysare heller. Jag vet inte riktigt vad jag vill. Jag kan ge mig den på att det är alla undertryckta känslor som bubblar upp i form av panikattacker och utslag. Som gör att jag blir smått illamående när jag sitter i soffan och kollar på Let's Dance när jag skulle kunna kuska jorden runt*.
Så. Det var veckans ångestattack. Jag får sådana ibland. Sist jag fick det drog jag iväg till Paris och stannade där i några månader. Vem vet vad som händer nästa gång.
Fasen. Måste sluta lyssna på Sjumilakliv på repeat. Gör inte saken bättre. Alls.
(Det tog nästan 2 timmar innan jag vågade klicka på "publish". Jag vill inte vara en klagomaja. Jag vill vara rolig. Men jag känner mig väldigt inte rolig just nu. Sorry. Kanske imorgon...)
*Och bla bla bla pengar och bla bla bla
15 kommentarer:
Bäst att skriva en rad så att du vet att jag läst vad du skrivit. Måste sova ordentligt i natt. Fridens liljor!
Vad söt du är... Tack... :)
hur går det med engelskan undrar jag som inte heller myser men av andra anledningar. inte för att jag brukar mysa särskilt på fredagar, men idag är fredagen som Gud glömde, idag ska jag bara försöka överleva. ooooh vad melodramatiskt det lät då, sorry.
Men om du inte är någon fredagsmysare eller en partyprinsessa som slår eviga vinkelvolter på nattklubben tills solen går upp kanske du sållar dig till samma kategori som mig - pubmänniskan.
Goda vänner, en bit mat och några öl eller vad man nu helst dricker under en kväll som avrundas i lagom tid.
Helt perfekt. :)
Haha.. du verkar vara som mig.. den här bloggen ska man fortsätta läsa.
... det är när du börjar lyssna på "hallelujah" som du ska akta dig, men å andra sidan är den en låt som går "They call me bitter, but I lack the taste".. jag vet inte . ciao / maria
Vajlan: Hoppas att det blir en bättre lördag... Maila gärna. Jag har lite mer tid att läsa nu.
Engelskan går bra, tack. Diagnosen man var tvungen att göra i början visade att jag låg på C-nivå, så det var ju iaf en liten boost för självförtroendet. Men jag är så rädd för att tappa franskan. Försöker plugga lite fransk grammatik samtidigt och läsa lite franska tidningar på nätet. So far so good. Ska skriva analys av Les Misérables - fast nu är det ju ingen press längre. Bara den blir färdig den här terminen...
Fredrik: Det låter helt OK för en pensinärsbrutta som jag, hahaha!
Maria: Välkommen till lilla ångestbloggen. Jag lovar att inte få mer än tre panikattacker i månaden.
Shit, du skrämmer mig. Alltså... det skulle kunna varit jag som skrivit det där. Vänta nu, det ÄR jag som skrivit det där. Hur har du fått tag på min hemliga dagbok???
men gå in på du vet var o läs om du vill.. jag kan bistå dig med franskan o ickeglömmandet, om du vill.
Missy: Jag snodde den när du var på toa. Moahahaha!
Vajlan: Jag ska kika där. Ska bara kolla upp hur jag hittade texterna. Har det i ngt mail, tror jag. Och jag vill jättegärna ha lite hjälp! Det hade ju varit topp! Om du har tid, vill säga. Min franska blir allt knaggligare för var dag som går. Jag får väl komma upp til dig och prata lite, hahaha!
Nattklubbar. Finns det? Bra fråga. Jag tror det var innan många krogar var uppe till 5 på morgonen...
Jag bor jättenära Stureplan men har inte varit på något uteställe där direkt. Jag har noll koll. OCh så kostar det pengar ;-)
Mysnattklubb hemma kanske?
Som en kombination, fast det blir
ju två onda ting förstås.
Min lösning ser ut så här: Bio med kompisar + aktivmys (alkohol samt en samling med polare som inte alltid känner varandra helt, och TV-spel) hemma hos *n˚gon annan*.
Haha! Du är rolig när du klagar, så fortsätt med det ;-)
Nej, usch vad det kan vara jobbigt att gå ut och trängas med folk och inte kunna prata pga sjukt hög musik, och så svindyra drinkar på det. Jag röstar för hemmakvällar med en massa rödvin och filosoferande till bra bakgrundsmusik.
Maria: Jag blir alldeles kallsvettig när jag ser folk som står och trängs. Ryyyys. Jag fixar inte det. No way. Aldrigaldrigaldirg. Jag älskar att dansa loss, men scheisse. Det kan jag ju göra hemma också. :P
yeh-yeh girl: Jag har ju iofs en discokula i taket. Och strålkastare. Hmmm...
Anna: Precis. Så sant. Mycket roligare.
Em: Hahahaha! Oj, jag känner mig väldigt tråkig just nu, men vad kul att jag glädjer någon! ;)
Lugn. Du är rolig.
Skicka en kommentar