onsdag 24 januari 2007

Ze cliffhanger!

UPDATE: Känner att jag måste förtydliga lite... Detta utspelade sig för en sisådär 4 år sedan. Vi snackar inte nutid. Jag tror inte att femton marsipangrisar kvalar in under kategorin "diet". Och tösen älskar sig själv idag och mår topp. Så nu har vi rett ut det.

Varning!
Detta är ett extremt långt inlägg. Ni läser på egen risk. Och ni kommer att behöva minst... 5 minuter. Orkar man inte läsa (fullt förståeligt) kan man istället kolla in det här. Det är också kul. Om inte roligare. :D

Och som vanligt är det inte tjejen som skriver bloggen som spelar huvudrollen i brevfilmen.

Så. Var var vi? Jo, tösen hade satt i sig en påse chips, svurit loss etc etc...

Tösen stannade kvar i sängen i tre dagar. Sedan masade hon sig upp och ställde sig framför spegeln. Tösens pojkvän tittade nyfiket upp från sitt tv-spelande.
- Vad gör du? frågade han.
- Ingenting, sa tösen och nöp diskret i en bilring.
- Nähä du, sa pojkvännen.
- Du? sa tösen.
- Mmmm... sa pojkvännen och svor till när han missade ett extraliv.
- Tycker du att jag är tjock?
- rhesfuhrufhuerhgfue! vrålade pojkvännen när han missade ännu ett extraliv.
- Tycker du det? frågade tösen igen och höjde rösten en aning. Att jag är tjock?
- Va? svarade pojkvännen och kom av sig alldeles. Hm?
- Tycker du att jag är tjock? Att jag har stor rumpa? Tycker du det? Va? Va? Va?
- Eh? Hm? Pojkvännen svalde nervöst och började fippla med handkontrollen.
- DU TYCKER ATT JAG ÄR TJOCK! vrålade tösen anklagande och ställde sig i dörröppningen med händerna i sidorna.
- Nääääää... pojkvännen såg lite panikslagen ut och började flacka med blicken.
- OM DU NU TYCKER ATT JAG ÄR SÅ SABLA TJOCK, VARFÖR HAR DU INTE SAGT NÅGOT? VAVAVAVAVA??? skrek tösen.
- Men alltså. Du är inte tjock, försvarade sig pojkvännen och kliade sig på hakan. Du är ju jättefin. Jättejättefin. Verkligen.
Men tösen hade redan stormat ut därifrån.
- Jag tar det som att vi inte käkar pizza till middag idag, ropade pojkvännen efter henne och duckade för ett par kängor som kom flygandes i luften.
- Raaaaaah! vrålade tösen.

Följande dag begav sig tösen till ViktVäktarna. Ja, OK, kanske inte följande dag. Eller ens följande vecka, för den delen. Men hon gick dit i alla fall. Efter lite drygt en månad. Eller två. Ytterst motvilligt, ska tilläggas. I handen hade hon en liten lapp med vägbeskrivning.
Nu ska vi se, tänkte hon. Här borde det vara. Eller, nä. Andra gatan, kanske... Nähä. Fasen. Till slut gav hon upp och frågade en förbipasserande man var adressen låg.
- Jaha, sa mannen och log. Du menar ViktVäktarna?
- Nä, sa tösen. Jag menar den här adressen. Gubbjävel.
Det där sista sa hon visserligen inte högt. Men hon tänkte det.

Till slut kom hon dit, gick in och... ryggade tillbaks. Shit, vad folk! Väldigt mycket folk. Hon gick fram till receptionen.
- Jo, viskade hon till receptionisten. Jo, detärsåattjagskullevilja... eh... hmmm...är det här man går ner i vikt?
- Jadå, svarade receptionisten älskvärt. 200 kronor tack. Invägning sker där borta.
- Hm? sa tösen förvirrat.
- Invägningen. Här är ditt viktkort. Du kan ställa dig i kön därborta. Nästa!

Tösen tog en titt på kön, sedan en titt på dörren, kön, dörren och skulle precis fly när någon plötsligt grep tag i henne.
- Första gången? sa en tant med ljusrosa hår och illrött läppstift och log mot henne.
- Eh, ja, sa tösen och log lite nervöst.
- Inga problem, inga problem, sa tanten. Jag har gjort det här tusen gånger. Minst.
Tösen nickade lite och försökte komma loss från tantens grepp, men det gick inte. Så hon stod snällt kvar. Men behöll dörren i sikte. Bakom henne pratade två kvinnor om sin avföring.
- Min har blivit så fast och fin sedan jag började här, sa den ena.
- Lyllo dig, sa den andra och suckade. Själv sitter jag på toa i evigheter.
- Fibrer, sa den första. Och linfrön. Du måste äta mer fibrer, Katrin.
Tösen såg sig omkring. Det var stora kostcirkelplanscher på väggen. Och bilder på leende människor.
Det blev tantens tur att väga sig.
- Nämen heeeej, Agneta! sa invägningstjejen. Allt bra?
Agneta gjorde tummen upp och hoppade glatt upp på vågen.
- Du har gått ner 1 hekto sedan förra veckan, sa invägningstjejen och antecknade lite.
- Oooo... Det går neråt, jublade Agneta och gick av vågen. Så. Nu är det din tur, sa hon till tösen.
Tösen stönade inombords och klev upp på vågen. Siffrorna började galoppera iväg.
Stanna, stanna, stanna, tänkte hon och tittade panikslaget på displayen.
- Du måste ha båda fötterna på vågen, sa Agneta och kikade på displayen över tösens axel. Inget fusk. Folk tror de kan fuska, men det går inte. Jag har varit med om det tusen gånger. Minst.
Invägningstjejen antecknade lite, mumlade något om BMI och frågade:
- Och vad är din målvikt?
- Målvikt? sa tösen. Hm?
- Ja, den vikt du strävar efter.
- Eh, sa tösen. Kanske... Eh... XXX?
- Det är nog lite väl drastiskt, sa invägningstjejen. Du har inget mer... realistiskt mål?
- Hmmm... sa tösen. Kanske... XXX?
- OK, sa invägningstjejen och antecknade igen. Och när du gått ner 10 % av din startvikt får du en nyckelring.
- Jag kan ta av mig lite mer kläder, sa tösen förhoppningsfullt. Den här tröjan väger till exempel... ett kilo minst.
- Nästa, ropade invägningstjejen.
- Det var väl inte så farligt, sa Agneta och strök undan en rosa hårslinga och log så man såg hennes läppstiftsfärgade framtänder. 1 hekto! Wooohoo! Nyckelringen, here I come! Vart ska du gå, förresten? hon tittade förvånat på tösen som var på väg ut genom dörren.
- Eh, hem? sa tösen som inte kunde komma därifrån fort nog.
- Neeeej, dummer. Nu är det ju möte! Kom nu! Och så grep hon tag i tösens arm igen och släpade henne med in i ett rum där det var fullt av stolar som var placerade i en stor ring.
Och tösen vågade inte säga något eller göra motstånd för den där tanten Agneta påminde, bortsett från det rosa håret och de turkos mjukisbyxorna, väldigt mycket om en syslöjdslärare som tösen haft på högstadiet och som tösen varit väldigt, väldigt rädd för. Så hon satte sig snällt ner på en av stolarna med jackan i ett krampaktigt grepp och tänkte att om hon tvingandes göra den där invägningen tusen gånger, minst, då jävlar tog hon livet av sig. Minst.

Efter en stund kom invägningstjejen in och log strålande, presenterade sig, hälsade alla välkomna, speciellt alla nya och sa att hon vägt 160 kg för inte så länge sedan.
Klart du har, tänkte tösen. Och jag brukar semestra på månen. Pffft...
Men hon försökte att inte se alltför nedlåtande ut när invägningstjejen pratade sig varm om points, points, points och hur praktiskt det var att steka mat i buljong istället för olja och smör och att mager ost var minst lika god som vanlig, om inte godare. För att den var mager. Och så vidare.
- Med det inte sagt att ni inte kan äta vad ni vill, avslutade invägningstjejen. Det är det som är det fina med points. Allt är tillåtet. Det är bara att kolla i vår braiga guidebok. Där står nästan alla produkter som finns listade samt hur många points de innehåller. Den kostar 100 kr och finns i receptionen där ni för övrigt även kan köpa ViktVäktarnas egna points-kakor, points-godis och points-choklad. Points, points, points. Dessutom får ni med er några finfina pointsrecept hem. Och glöm inte att ni även kan köpa ViktVäktarnas egna points-pizzor, points-moussaka och points-crème fraiche i affären. Och investera gärna i en stegräknare, så kan ni se om ni går så pass mycket att ni får bonuspoints. Vi ses nästa vecka! Points, points!
- Visst är det toppen! väste Agneta till tösen när de stod i kö för att köpa hutlöst dyra pointskakor. Det är sååå bra med points. I love it!
- Mmmm... sa tösen och lyssnade bara med ett halvt öra. Det enda hon hade i huvudet var pointspointspoints. Det mesta som den där invägningstjejen sagt hade till största delen varit dravel. No way att hon köpte mager ost. Fy fan vad äckligt. Men det där med points... Det lät ju riktigt intressant... Riktigt intressant indeed, tänkte tösen och köpte en hel kasse pointskakor och pointschoklad samt den där braiga guideboken.
Förträffligt! myste hon för sig själv på vägen hem och såg framför sig hur kilona bara rasade. Och allt tack vare dessa underbara points. När hon kom hem satte hon sig vid köksbordet och började kolla igenom guideboken.

Chokladbollar 1 st - 25 g - 2 points
Cocosbollar 1 st - 25 g - 2 points
Ballerinakex 1 st - 13 g - 1,5 points
Schweizernöt 2 bitar - 10 g - 1,5 points
Schweizernöt 1 kaka - 100 g - 14 points
Stimorol 1 st - 0 points
Toblerone 1 st - 100 g - 12 points
Geléhallon 1 påse - 100 g - 5,5 points
Olivolja 1 msk - 3 points
Potatis, hur mycket som helst - 2 points
Vindruvor 10 st - 70 g - 1 points
Vispgrädde 3 msk - 5 points
Magnum Classic - 6 points

Och så vidare...

Såååå... tänkte tösen. Och jag har... 20 points att göra vad jag vill med. Det blir ju... en magnum, en påse geléhallon, ett par bitar schweizernöt och jäkla massa potatis. Jiiiipiiii!!!
- Men så kan du ju inte göra, sa pojkvännen. Du kan ju inte äta glass istället för ordentlig mat.
- Klaffen, sa tösen och började knapra på en ViktVäktarkaka som bara innehöll 1 points och noterade det i det lilla braiga häftet hon fått med sig hem. Sedan hävde hon i sig fem glas vatten, för vatten var bra och dricka. Det hade invägningstjejen sagt.
Pojkvännen skakade på huvudet och mumlade något om skörbjugg, men tösen hörde ingenting. Hon var fullt upptagen med att leta reda på hur många points det var i chips och ostbågar.

Fortsättning följer...

Moahahaha!

32 kommentarer:

SixesAndSevens sa...

Been there... Kör hårt. Eller jag menar hälsa den däringa tösen att köra hårt! :)

dddd sa...

Ah... Been there, ey? Nu ska jag säga med en gång att min inställning mot VV i dagsläget är allt annat än positiv. Jag menar tösens... Det här var några år sedan. Tösen är inte längre med i VV. Men det tar vi i ett annat inlägg... ;)

Anonym sa...

Wow!

Vilka äventyr du är med på.

Viktväktarna låter helt i klass med utmaningar som Dakar, Seven Summits eller en lördagseftermiddag på IKEA.

Points. Intressant. Hur många point är det i en marsipangris, tro?

Kör hårt. Heja!!!

dddd sa...

Nejnejnej... Få nu inte för er att jag är positivt inställd till VV... Raaah! Jag vill inte ens tänka på hur många points det är i en marsipangris... Jag vill inte tänka på points alls. Ach, ze trauma! Vänta bara. Fortsättningen blir INTE nådig. Moahahaha! :D

Anonym sa...

Haha. Trodde också att det rörde sig om nutid...

Intressant dock ändå.

Jag tror iofs att VV är rätt vettiga då det mer handlar om att lära sig tänka "nytt" då det gäller att äta BRA mat. Att fokus inte ligger på att INTE äta.

Säkert har det hjälpt många, men jag inbillar mig även om att det kan bli lite "sekt-länsla" där varje grönsak dyrkast. Och en jordnöt får symbolisera det onda i världen...

Anonym sa...

längtar efter fortsättningen...

Anonym sa...

förresten är det ju bra att få många points -- det är ju då man vinner.

Sara sa...

haha - jag väntar ihärdigt!

Mary Lady Luck sa...

Aaah, en Bullen-följetong "Som vanligt är det inte flickan i filmen som skrivit brevet". Ska bli spännande att läsa del 2 :)

Anonym sa...

Jag väntar med iver på din avrättning på WW!!

Bambi sa...

Väntar med spänning på fortsättningen ;-))

dddd sa...

Maria: När det gäller att lära sig äta rätt och bryta ett sunkigt mönster, då är VV faktiskt väldigt bra. Jag vet folk som går sedan flera år tillbaka och är superdupernöjda. Det enda jag vänder mig emot är att de istället för att säga "räkna kalorier" - vilket hade varit lättare (och friggin' billigare), säger de "räkna points" - och tjänar en jädra massa pengar på det. Det stör mig lite. För mig blev det till slut helt upp och nervänt. Jag stod och måttade upp corn flakes med decilitermått, för sjutton! "1 dl corn flakes, 1,5 points..." Jag blev helt störd. Och jag kan hålla med om den där sektkänslan. Jeez...
Visst fungerade VV för mig. Men jag har gått upp varenda kilo igen. Jag tränar iofs rätt hårt idag, så nu är det väl mestadels muskler, men ändå... Hahahaha! Vänta bara! Fortsättningen blir sweeet! :D
Hedgehog-Sara: Den som har flest points när han/hon dör vinner!
Sara: *gnuggar händerna* Oooo... Vänta bara... Ja, OK. Vänta dig inte fööööör mycket.
Mary: Hahaha! Jag älskade Bullen. Bullen, kom tillbaks! Martin Timell, allt är förlåtet. ALLT!
Stina: Jag lovar att inte avrätta dem. Bara sparka de lite i rumpan.
Bambi: Vad bra! :)

Kerstin sa...

Jag antar att tösen INTE är du :) Och i sånna fall kan du hälsa till Tösen (om du känner henne) att jag också har varit med i VV och jag känner igen mig så jag håller på att kissa på mig :) Hahahahaha.

turbotrollet sa...

Jag skämsskämsskäms över att jag inte lagt till din blogg i min bloggmapp tidigare. Flåtflåtflåt! Men nu är det gjort. Och jag har faktiskt läst din blogg tidigare. Den är grym. Om man nu säger grym år 2007. Jo, det gör man.

dddd sa...

Kerstin: Ooooo... En själsfrände! Jag är dock en misslyckad VV. Låt oss mötas och dela på en Aladdin! :D
Turbotrollet: Oj, vad glad jag blev nu! Ett turbotroll hittade hit! Weeeeee! Vad roligt!

dddd sa...

Kerstin: Jag menar... tösen.

Fan.

OK. Jag. Pffft...

Anonym sa...

Tror nog att tösen e skön å fin som hon är och ska nog skita i att räkna points

Anonym sa...

Har inte tösen lärt sig att det är insidan som räknas? Och en insida full med choklad och chips kan väl aldrig vara dumt, eller?

dddd sa...

Hotness: Jag ska hälsa henne det. :)
Miss E: Du som känner tösen, känner kanske också till att tösen är allt annat än kräsen när det gäller choklad. Vi ses kl 17! ;)

Mel sa...

VV är ju så svinigt dyra..och den där sektmentaliteten funkar inte för mig. Jag gillar typ Viktklubben på nätet, man slipper sitta i ring, de snackar om KALORIER, inte points, och så är det mycket billigare. Och det funkade för mig även om det skulle behöva funka i typ 10 kg till...

Appropå sekt och på vår gemensamma sekt, Friskis & Svettis, så är det ju där om någonstans man lyckats med en sekt i Sverige! Tänk dig bara, under Steg 1 utbildningen. De ser till att man är mätt, trött och glad och sen får man se någon sorts "hylla ledaren" film med Johan Holmsäter med glad musik. Och på Steg 2 körde vi NIO fysiska pass på fyra dagar, proppade i oss mat och hade de velat att vi skulle utropa Pingu till kung och bara spela Pingu musik på passen så hade vi fan i mig gjort det också!

Kom lite från ämnet där tror jag...

dddd sa...

Håller fullständigt med. Men när det gäller F&S-utbildningen, så har jag inte den. Jag är utbildad via SAFE, pröjsade själv. Jag ringde F&S och frågade om de var intresserade, de bad mig komma, jag fick köra ett pass och sedan fick jag börja. Men den där videon låter ju kul som helst. Nu är jag ju anonym här så jag kan ju säga vad jag vill, moahahaha! Jag tycker F&S är bra, men de behöver ändra om en hel del i sitt koncept. Let's face it. Det är 2007, för fasen. Jag vill ha ett eget omklädningsrum. Och snyggare kläder. :P

Anonym sa...

Ge mig fortsättningen - så underhållande! Blir så glad av dina inlägg, och man får sig minst ett skratt per dag!

Fru Choklad sa...

Så bra att tösen skippat den där sekten.... jag menar bantningsklubben... eller vad man nu ska kalla det... *himlar med ögonen*
Det där med points verkar ju både rörigt och ångestframkallande. W-kakor!!! Guuuud så jävla dumt! Kalart som f*n att man får äta allt om man räknar så, men borde det inte handla om att lära folk att äta rätt saker i rätt mängd i stället för att säga tjo och tjim ät vad du vill men du får betala dina synder i points? Nääää det verkar suspekt det där W... helt klart.
(BRA att tösen trivs med sig själv! Något säger mig att hon borde göra det!!! :)

dddd sa...

Ida: Den kommer. Någon gång. Vad glad jag blir när folk blir glada på grund av... mig!!! :D
Bling-Bling Girl: Jag hör dig. Jag tycker att det är hemskt att räkna kalorier också, men hellre det än friggin' points.

Anonym sa...

Mat, godis och andra nyttigheter är till för att njutas. Period.

VV - släng er i väggen!

Anonym sa...

Måste dock berätta detta eftersom det är lite humoristiskt att jag faktiskt fortfarande lever.

När min sambo en gång frågade mig samma sak, vilket ska poängteras var helt onödigt eftersom hon inte är ett dugg överviktig, svarade jag med följande:
- Jo som en stor julgris. Gå och ät en kaka kill!

Om än så den kortaste av blickar hade kunnat döda hade jag passerat till adressen djävulsgränd 8 Helvetet, där jag fått nöjet att bli den grillade huvudrätten på djävulens eldgaffel. :)

Fast lever gör jag. Än så länge. ;)

Anonym sa...

4 år sedan? alltså när du var 151. starkt jobbat honey!

Anonym sa...

Aha. Så det är det som är points. Egna kalorer, minsann. Hmmm...

Det finns ju glass och kakor med viktväktarloggan på och de är verkligen svindyra. Antagligen för att det ska bli lättare att räkna dyra points...

Längtar till fortsättningen av the story.

P.S. Dagens 90210 var helt underbar. HAHAHAHA!!!!

Terése sa...

Jag vill veta hur det gick för dig,...hmm jag hur det gick för tösen!

dddd sa...

Fredrik: Ahahahaha! "...djävulsgränd 8 Helvetet, där jag fått nöjet att bli den grillade huvudrätten på djävulens eldgaffel." Jag garvar ner mig... Ahahahaha! :D
Alexia: Jag vet! Är jag värsta rivjärnet, eller vad?! :D
Maria: Hahaha! Kul att du gillar den. Steve är helt klart min personliga favorit. :)
Terése: Jag lovar att det kommer en fortsättning inom några dagar. :)

Johanna sa...

haha du är för skön. gillar hur du skriver. roligt.

dddd sa...

Tack! Vad kul att du gillar det! :)