This is some serious shit, dude
Det finns en illusion av mig. Av Miss Keep Your Distance. Jag kan få panik när jag läser en del kommentarer; kommentarer som är hur snälla som helst. Folk tycker att jag är rolig. Folk tycker att jag skriver... bra. Det har jag svårt att fatta. Väldigt svårt att fatta. Det är en boost för självförtroendet och jag tar alla sådana kommentarer till mig. Varenda en. Jag stoppar ner dem i bröstfickan och låter dem ligga där och värma mig.
Men jag är inte mina inlägg. Kanske vissa. Men långt ifrån alla. Med det inte sagt att jag sitter här och hittar på saker. Det gör jag inte. Allt jag skrivit här är 100 % sant. Förutom att jag kan äta 14 marsipangrisar på fem minuter. Det är inte sant. Det skulle ta mig betydligt längre tid än så.
Vissa inlägg blir roliga, när de egentligen är ämnade att vara... mer seriösa. Jag har svårt att utrycka mina känslor ordentligt av rädsla för att folk ska tycka att jag är tråkig och gnällig, vilket är helt absurt. Jag skriver ju för egen del, inte för andras, även om jag uppskattar att folk tycker om att läsa det jag plitar ner. Det finns ju vanliga dagböcker. Bara att skriva, stänga igen och lägga bort. Men jag är ingen dagboksmänniska. Mina dagböcker ligger bara och dammar. Och ska sanningen fram är det kul att ha läsare. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kikade in titt som tätt för att kolla om någon kommenterat det jag skrivit. Så jag antar att jag delvis skriver för egen del, delvis för andras. För att bli bekräftad. Och det är väl helt OK. Antar jag.
Men jag är inte mina inlägg, även om jag skriver dem. Även om jag lägger ner mig själv i dem. Jag är inte världens roligaste privat. Jag är så mycket mer än så. Jag känner så mycket mer än så. Jag krisar så mycket mer än så. Därför har inläggen på senare tid blivit kortare. Ytligare. Annorlunda. För att jag är lite vilsen. För att allt faktiskt inte går att göra om till något roligt, även om jag skulle vilja det. För det är enormt mycket roligare att få folk att skratta än att få dem att flacka med blicken medan de tänker: deee-press-ing.
No worries. Jag har inte brutit ihop riiikigt än.
Och nu har jag skrivit så mycket trist skit att jag håller käft för en stund.
Nighty night.
18 kommentarer:
neje. sluta inte skriva. vad ska jag då läsa när jag har tråkigt på jobbet? (och det har jag ju typ jämt)
ska jag pigga upp dig? kanske komma med glass?
eller, jag kanske kan buda? jag kände en gång en kille som jobbade på DHL. eller, var det han som utbildade sig till brandman (yummy)? det var ett tag sen.
räcker en kram kanske?
okej, då kramar jag mitt tangentbord:
ö021....ö¨å swånv4g
ja, du förstår va?
Du vet såna där människor som är glada och trevliga jämt? Ja?Eeeeew!!! -Och det är allt jag har att säga om saken.
Du kanske är the worrying kind? Jag läser allt och uppskattar det lika mycket. För, precis som du är vi också människor, som inte bara är ute efter skratt och underhållning och ytliga ämnen, utan också efter det där som vi alla upplever och vill veta hur andra upplever. När livet inte är så lätt.
Jag kan säga att efter det här inlägget steg du i min aktning. Du har aldrig varit på låg nivå, nejnej. Men nu är du på en högre. En annan dimension.
Lilla duktig: Jag ska inte sluta skriva. Det fixar jag inte. Jag är på tok för beroende av mitt lilla forum här. Och tusen tack för kramen, snälla du. Jag förstår precis. :)
Missy: Jag skriver under på det där.
Redfishy: Jag är nog the worrying kind, hahaha! Allvarligt.
Nä, livet är inte alltid så lätt och jag tror att jag ska börja uppmärksamma det mer. Allt kan inte vara roligt. Det går upp och ner och det är ju helt normalt. Faktiskt. Tack för de snälla orden, söta du... :)
Bra, vi gillar dig ju precis som du är - det är kul att läsa allt du skriver för att du skriver BRA. Du behöver inte känna någon press att vara rolig eller glad jämt, om du var det skulle du inte vara en riktig människa. Och det är ju den riktiga människan vi vill läsa om! Heja dig, heja dig, heja dig! :-)
det finns ingen som är rolig och glad jämt - såna som verkar vara det måste ljuga.
Jag älskar att läsa här - och om du är glad eller inte saknar betydelse. Kram!
När jag fick bloggångest (som du verkar ha fått nu) fick jag ett så bra svar av en kompis:
"Skriv precis vad du känner för hela tiden oavsett om det är deppigt, roligt eller seriöst. Passar det inte andra behöver de inte läsa det. Men det är för att det är DU som skriver som vi vill läsa."
Och det är jävligt sant. Jag garanterar dig att jag kommer att fortsätta läsa det du skriver eftersom du har ett härligt flytande språk. Och sedan är det en bonus att du ibland är riktigt riktigt rolig.
keep on going! även om detta var ett mer nedstämt inlägg än de förra, så var det absolut tänkvärt, och mkt bra skrivet. Till och med lite humor, där med marsipangrisarna ;).
Dessutom, är man aldrig lite nedstämd kan man heller aldrig vara riktigt glad tycker jag!
men du, du är rolig du.. du läser ju mig ibland, och många andra gör det också, och mer deprimerande liv än mitt är det väl ändå svårt att ha eller läsa om? och ändå gör ni det? är inte det bevis nog? jag säger som de andra, dig läser man dels för att du skriver bra oavsett om vad, dels så småningom av äkta omsorg, så skriv om precis vad fan du vill eller behöver!!
Hejdu! Jag har precis börjat läsa här och tänkte bara säga att du skriver väldigt bra, glatt eller inte. Skriv som du vill, det är ju liksom det som är meningen!
Em: Vad snäll du är. Tack ska du ha. :)
Hedgehog-Sara: Tack ska du ha. Du har så rätt. Det kan inte vara solsken jämt. För tusan. :)
Matilda: Du har så rätt...
Angus: Hahaha! Jag verkar inte kunna skriva ett enda inlägg utan att nämna de där ksdrfhjksdh grisarna... :P
Vajlan: Jag ska börja skriva mer som... tja, jag känner. Innerst inne. :)
Jenny: Jag ska börja göra det. Tack så mycket för de snälla orden... :)
Men det är klart att det som står i bloggen inte är HELA du! Och att skriva om en sak ur en lite rolig synvinkel betyder ju inte att den inte har gjort ont, varit jobbig att gå igenom eller blir mindre viktig att hantera för det.
I din blogg står ju bara de bitar av dig som du väljer att dela med dig av och dom gör ju inte att vi läsare KÄNNER dig.
Att oroa sig för vad andra tänker om en är bara mänskligt och inte ett dugg konstigt. Jag tycker att du är modig som vågar stå för det och erkänna det så här!
Precis som så många andra påpekat ovan så är ju livet inte bara glatt! Ibland går det emot och då är det ju bra att ha någonstan att kunna göra av det som i bloggen.
Vad jag vill säga egentligen är bara skriv om vad du vill jag läser både de glada och mindre glada inläggen och gillar båda sorterna. Stor Kram på dig.
KRAAAAAAAAAAAAAAAM till världens bästa Miss KYD!!!!
Nåja, har du uttrycksförmåga nog att klara av att vara rolig (och det är inte lätt, jag har försökt hela livet) kan du nog behålla läsare när du skriver allvarligare saker. Tror jag.
Mary lady Luck hjärtar Miss Keep Your Distance ju :)
Du vet vad jag tycker, vännen!
Det är för att du är du som vi vill läsa här. Inte för att du nödvändigtvis skriver roligt (även om du gör det också). Jag uppskattar din ärlighet och det okomplicerade sättet du skriver på, oavsett om det är glatt eller nedstämt.
För mig har du helt fria tyglar att skriva om vad du vill!
Stor kram.
Bling Bling girl: Tack ska du. Och du har så rätt. Jag ska jobba på att skriva av mig. HELA mig. :)
Maria: Tack så mycket och stor kram tillbaks! :)
Tätortstimotej-Anna: Ja, det handlar ju inte om att behålla läsare. Det handlar om att skriva det man känner. Vilket jag kan ha lite svårt för ibland. Men jag jobbar på det. :)
Mary: Vad du är söt. Jag hjärtar tillbaks. :)
Fröken Lund: Ja, jag vet... Och det värmer fint. Tack så mycket... :)
tänkte bara säga att jag gillar din blogg mycket. mer än du säkerligen kan ana eftersom jag är en fegis när det gäller kommentarer. men jag läser allt med nöje, avund, medkännande och andra tänkbara känslor. så skriv som du vill, det gör du bäst!
Skicka en kommentar