Bananas
Jag har en grej när det gäller bananer. Jag läste Bengt af Klintbergs "Råttan i pizzan" när jag var yngre, där eminente Bengt tar upp ett antal moderna vändringssägner. Som den där någons kusins kompis kompis mammas mosters barn sitter och äter banan och plötsligt utbrister:
- Mamma, bananen bet mig.
- Prat.
- Jo, den bet mig!
- Tyst och ät din banan.
En stund senare är barnet medvetslöst. Det var en liten, men ack så supergiftig orm i bananen.
Sedan dess kan jag inte äta banan utan att, efter att ha tagit en liten tugga, noggrannt undersöka om det är något litet ormhuvud som sticker upp ur la banana.
Man vet aldrig.
Ay caramba.
8 kommentarer:
Jag hade för mig att det var en spindel... Har du kollat efter spindlar?
Ay caramba! (Fett skönt uttryck det är).
Ahh neeej! Varför läste jag det här?! Haha fy fan! Jag går alltid på såna grejer, och är mer än mottaglig för allmäna tvångstankar. Damn.:)
Så där ja..tar alltid bananer från fruktkorgen på jobbet..nu får jag sluta med det tack gamla tant..
Missy: Nej. Men nu gör jag det.
Redfishy: Används på tok för sällan, om du frågar mig, hahaha! :)
Sofia: Hahahaha! Akta dig för fulbananerna!
Jerk: Aaaahhh... Mission accomplished... ;)
Hahaha ja nån orm har jag aldrig hört talas om... men däremot att det i slutet på bananen skulle kunna bo en liten spindel. Det är därför så många lämnar sista snutten.
Självklart också en råttan i pizzan-sak men jag tar alltid loss sista biten genom att nypa kvar lite kladd i skalet. Man kan aldrig vara fööör säker.
Precis. Man kan aldrig vara nog säker... ;)
NEEEEEJ! Nu kommer jag inte kunna äta fler bananer. Fyfan va äckligt! *ryser*
Skicka en kommentar