Explique le moi
Kaffekoppar. Halvfulla. Överallt.
Jag vill så gärna förstå. Jag vill.
Men det är oh, så svårt.
UPDATE: Den däringa grammatikboken har legat på fönsterbrädan i snart ett år. Den bara ligger där och osar kunskap. Och agerar underlägg med jämna mellanrum. Kaffekoppar är fine. Helt OK. Men bananskal? I think not. Ingen lägger bananskal på min grammatikbok ostraffat. Ingen.
11 kommentarer:
Jag känner av någon anledning igen det där...
Se det som en experimetiell utställning i hemmiljö- Inget annat. Någon stor känd konstnär har smugit runt och skapat, ingenting annat...
Filosoferna tvistar om kopparna är halvfulla eller halvtomma!
Ett hem är inte ett riktigt hem utan halvfulla kaffekoppar på diverse logiskt utplacerade ställen.
Perfektion är överskattat, dessutom blir det lite lätt bohemisk fransk konstnärs-feeling över det hela (speciellt med svart kaffe ha ha!).
Hehe. Känner igen det där. Hur många koppar som helst med slurkar kvar i. Och det är alltid bara mina koppar som står sådär. Alltid bara mina.
Jag är född utan den där plocka-bort-genen som jag vet många har...
Min plocka-bort-gen är hyperaktiv, förutom när det kommer till kaffekoppar...
Mill: Är det du som kommer hit och ställer dem lite överallt? Erkänn nu! Erkänn!
Sandra: Så kan man ju se det. Hahaha!
Rigg: Halvfull. Alltid. Jag är en ständig optimist. I alla fall när det gäller kaffekoppar. :)
Fredrik: Gränsen mellan charmigt och irriterande är oh, så hårfin. Men, OK. Lite charmigt är det kanske. Men inte efter sex år, hahaha! ;)
Mary Lady Luck: Jag har faktiskt inte tänkt på det. Sett ur det perspktivet blir det ju helt annorlunda. Hmmm...
Fredrik: Min plocka-bort-gen gick i ide för länge sedan, hahaha!
Det är fint med saker som osar kunskap. Även om det är grammatikböcker.
Saknar pojkvän också plocka bort genen?? Isf tycker jag nästan lite synd om er..
Missy: Visst är det! :)
Fredrik: Min gen har gått i ide i ren protest. Hahaha! Han har nog den genen. Någonstans. Men inte när det gäller kaffekoppar.
Skicka en kommentar