Kallsup

Efter jag vet inte hur många års tvekan och nej, jag tyvärr inte följa med och simma, beslutade jag igår kväll att nu, nu får det vara slut med att inte våga visa upp sig (mig) i baddräkt. Det är dags att ta tjuren vid hornen och.. knalla iväg till badet. Så jag gjorde det. I förmiddags. Tre gånger var jag nära att vända hem. Fem gånger var jag nära att spy. I don't do badhus. I don't do baddräkter - trots att jag hittat en som håller in... det mesta. Badkläder tar fram den osäkra lilla trettonåringen i mig. Hon som håller armarna korsade så ingen ska se alla valkar. Hon som tittar stadigt ner i marken för att slippa se hur alla tittar, tittar, tittar. På henne. Det tog en kvart innan jag vågade mig in genom dörren till badhuset. Jag vankade omkring på parkeringen utanför och såg ut som om jag tänkte sno någons bil alt. väntade på att det skulle gå förbi någon pensionär vars väska jag kunde rycka till mig. Ångesten. Ångesten. När jag stod inne i omklädningsrummet listade jag allsköns hemska saker jag bra mycket hellre skulle göra än visa upp mig i baddräkt inför 15 skolklasser. Som att gå till tandläkaren och göra ännu en rotfyllning. Duscha katten. Vaxa benen. Slå i stortån. Klämma tummen. Jagas av vargar. Vaxa benen samtidigt som jag jagas av vargar - sådana saker. Väl i duschen försökte jag peppa mig själv lite. Det gick väl sådär.

- Fuck, skärp dig nu. Det är ett satans badhus och du är INTE naken (här var jag tvungen att kolla så jag verkligen hade baddräkten på mig). Dessutom rör det sig om några meter - på sin höjd. Sedan är du framme vid bassängen och kan glida obemärkt ner i vattnet utan att någon så mycket som skymtar dina bleka lår. Det är fredag förmiddag. Ingen simmar på en fredag. Ingen. Och det är garanterat inga skolklasser här eftersom alla säkert skolkar. Säkert. Och det där inglasade kafét som vätter mot bassängen är säkert helt tomt. Säkert. Så. Ut med dig nu. Ut!

Jag öppnade dörren till simhallen försiktigt, så försiktigt. Jag spanade ut. Jag svalde. Jag rättade till baddräkten. Jag trippade ut. Jag började smyga mot bassängkanten. Jag halkade på en blöt fläck och landade på arslet framför 15 skolklasser och x antal badhusanställda i vita shorts. Men kafét var ialla fall tomt.

Klatch!

Solbränd kille i vita shorts och solbrillor på huvudet: Gick det bra?
Jag: Oopsi.
Mitt ego: UPP FORT SOM FAN!

Efter det var det liksom ingen större idé att smyga sig ner någonstans. Det var liksom lite... för sent. Men jag gjorde i alla fall en storartad entré. Och bortsett från en enormt tävlingsinriktad gubbe som gav mig små triumferande blickar varje gång han simmade om mig och bortsett från det faktum att jag svalde 3 liter klorvatten, så var det jäkligt skönt att simma. Det var som om all frustration bara blev mindre och mindre för varje simtag. Alla tankar bara försvann.

Jag verkar dock ha sträckt något i... knävecket. Och rumpan är lite öm. Men jag mår jävligt bra!