Utför i 250 knyck

För sisådär ett år sedan läste jag grundkurs i franska. Det gick strålande bra. Jag var duktig. Lämnade in saker i tid. Engagerade mig på lektionerna. Läste grammatik för skojs skull på lördagskvällarna, fast besluten att få bra betyg. Och jag fick bra betyg.

Sedan upptäckte jag fenomenet bloggar. För mig var det ett fenomen, eftersom jag aldrig läst en blogg tidigare. Aldrig. Inte ens Linda Skugges. Och jag blev hooked.

H O O K E D.

Sedan dess har det bara gått utför. Jag läser inte för skojs skull längre. Jag läser för att jag måste. Om någon kom fram till mig imorgon och sa att jag skulle få betalt för att blogga skulle jag slänga mina kursböcker om fonetik och grammatik all världens väg. Jag struntar i om jag så var tvungen att (som eminenta Linda K skrev häromdagen) hylla något företag vars produkter jag egentligen rynkar på näsan åt. (Linda verkar dock inte vara beredd att sjunka lika lågt som jag, hahaha!). Jag hade hyllat Cubus och Swedish Match i varenda inlägg om det inneburit att jag fått sitta och skriva hatlistor hela dagarna.

Så. Nu ska jag upprepa mitt mantra om hur utbildning är framtid och öppnar tusen dörrar och sluta vara så fruktansvärt bitter.

Utbildning är framtid och öppnar tusen dörrar...
Utbildning är framtid och öppnar tusen dörrar...
Utbildning är framtid och öppnar tusen dörrar...

Godnatt.