Your not so friendly pizza man

I området där jag bor finns fyra pizzerior och en thai-restaurang. Jag räknar inte det grekiska stället eftersom personalen där är så oerhört snorkig. Och thaistället går också fetbort, eftersom deras mat till 99 % består av bambuskott. Rip off.
Kvar återstår - ze pizzas.
Under de fem år som jag bott här har pizzorna på samtliga ställen - utom ett - blivit sämre och sämre. Vi snackar knappt ätbar pizza. Pizza som är rent ut sagt äcklig. Jag är inte så kräsen när det gäller fet, flottig mat, men bränd pizza med äcklig fyllning? I think not. Men det finns en liten pizzabod där pizzorna är snudd på orgasmgoda - ibland. 5 gånger av 10 blir det tokfel, nästintill oätligt. Trots det går jag tillbaka - jag antar att 5 av 10 är bättre än 0 av 10... För när pizzan är god, då är den så satans god att man tar tillbaka alla svordomar och löften om att aldrig köpa pizza där igen. Förmodligen är den lille mannen som jobbar där fullständigt medveten om hur jäkla goda hans pizzor faktiskt är och väljer därför medvetet att jävlas med sina kunder. Som en liten reminder om att här ska inget tas för givet. När du minst anar det kommer en fulpizza. En sådan där med extra gammal och fet ost och skinka som legat i kylen sedan förra sommaren. Och lök - trots att du uttryckligen bett om nada lök. Dessutom - och här kommer ett riktigt stort aber - är han den otrevligaste pizzagubbe jag någonsin träffat. Jag har slutat beställa på plats och ringer nuförtiden in min beställning. Jag ringer - pojkvän hämtar. Minsta möjliga kontakt. Rätt schysst deal. Tills man öppnar pizzakartongen.

- Hej!
- Jaha.
- Jo, eh, jag skulle vilja beställa två pizzor för avhämtning.
- Suck.
- En si och så och en xxx utan lök, med vitlök och lite mindre ost.
- Suck.
- Går det bra?
- 10 minuter.

Sedan sitter man där med en si och typ så och en yyy med extra mycket lök (så finhackad att det är omöjligt att pilla bort skiten), extra ost och en klick bernaise. Jag kan se framför mig hur han står lutad med armbågarna mot bardisken och småskrattar när han tänker på hur briljant han är. Riktigt myser när han tänker på hur vi sitter hemma och grinar ner i våra äckliga pizzor och likt förbannat kommer tillbaka någon vecka senare för ytterligare förnedring.

Varje gång jag ringer och beställer pizza för avhämtning, sitter jag därför och ber lite innan. Det kan gå precis hur som helst. Men när pizzan väl är god, då spelar den där tråkiga attityden och de x antal äckliga pizzor man fått tvinga i sig tidigare ingen roll. Eller att han inte tvättar händerna innan. Jag vet att han inte tvättar händerna innan. Jag bara vet. Jag har ingen aning om vad snubben lägger i sina pizzor, om det rör sig om någon beroendeframkallande pizzadrog eller något i den stilen - allt jag vet är att jag gärna gamblar lite.

Off the record tror jag att han pysslar med mer än bara pizzor.
Men det är en helt annan story.

Pizzan idag?

Vidrig.