Tap, tap, tap

Står och lagar mat (läs: ställer in en låda färdigmat i mikron). Plötsligt hörs en försynt liten knackning: Tap, tap, tap.
Ser mig omkring.
Bara jag och katten i köket.
Rycker på axlarna och sätter på mikron.
Är på väg ut ur köket när jag hör det igen.

Tap, tap, tap.

Det kommer från...kylskåpet. Jag går fram, tvekar lite och öppnar sedan dörren väldigt försiktigt.
Jag: Hallå?
Liten pipig röst: Äntligen!
Här slänger jag igen kylskåpsdörren och rusar skrikande in i sovrummet där jag gömmer mig under täcket. Efter ungefär 20 minuter vågar jag komma fram och går tillbaka till köket. Måste vara stress eller nå't som fått mig att höra röster. Man kan ju bli lite koko när man har en miljon saker i huvudet, eller hur? Bäst att kolla kylen i alla fall. Öppnar dörren igen.
Liten pipig röst: Vad f-n. Dissar du oss? Slå igen dörren på det där viset. Oförskämt värre.
Jag (hysteriskt): Vem pratar? Vem där?
Liten pipig röst: Grabbar, hon verkar lite loco.
Mörkare röst: Det är ju vi. Din mat.
Jag (ser mig omkring): Är det dolda kameran? Var är den lilla röda lampan? Haha! Ja, det här var ju kul, men ni kan komma fram nu.
Mörk röst (som verkar tillhöra en gammal gurka längst in i kylen): Vi orkar inte längre. Du måste göra något. Jag köptes för en dryg månad sedan, när du skulle göra tacos.
Liten pipig röst (som tillhör ett gammalt lättmjölkspaket): Och jag gick ut den 31 augusti. Det är den 7 oktober nu. Detta är under all värdighet.
Jag: Eh, jag tänkte faktiskt städa kylen snart... Jag lovar.
En burk Ajvar Relish: Jag gick ut 2004. Jag består av enbart penicillin nu.
Ett gammalt salladshuvud: Du är en mycket, mycket ond människa. Fy för dig. Du borde anmälas. Jag som var så vacker en gång i tiden (snyftar till).
Jag (lite nervöst): Så farligt är det väl inte...
Ett paket vaniljyoughurt (anklagande): Du använde mig två gånger. Sedan struntade du i mig. Som om jag var ingenting värd.
Jag: Nämen, jag glömde väl bara bort...
Ett paket apelsinjuice: Titta på mig! Titta bara! Jag är en boll. Alldeles klotrund. Kan inte stå ordentligt längre! Jag exploderar snart! Hjälp mig! Hjääälp!
Jag: Lugn och fin nu! Jag ska, eh, göra något. Jag lovar.
En liten röst från brödburken: Glöm inte mig, fullkornsbrödet som du köpte för lite drygt en månad sedan.
En röst från skafferiet: Och oss - taco tubsen du köpte för tre år sedan. Vi är inte gula längre.
Jag (stressat): Ja, ja, ja…

That's right. Jag har städat kylen idag.
Frysen tar vi en annan gång.
Phew.