Humpty Dumpty

Det är bara jag som kan*:

1... få en tre kilos glasburk från IKEA rätt på stortån när jag öppnar skafferidörren samtidigt som jag är überstressad inför tjejmiddagen som jag ska ha hemma samma kväll. Den stod längst upp och flög ut ur skåpet, jag svär. Jag såg den falla i slowmotion mot min fot för att sedan krossa min stårtå totalt. Nästan, i alla fall. Så högt har jag aldrig skrikit i hela mitt liv - grät och vrålade om vartannat. Undrar vad grannarna trodde? Vi har extremt tunna väggar i det här huset. För att fokusera på något annat än smärtan satte jag på radion och försökte sjunga med i James Blunts You're beautiful. Det fungerade inte. Faktum är att det förmodligen gjorde saken ännu värre. Där sitter jag och gråter och vrålar om vartannat medan jag sjunger I - hulk - saw your - snyft - face, in a crowded - wwwaaa - place, and I don't - hulk,hulk - know what to - aaaoooo - doooo...
Önskar att någon hade filmat detta, jag hade ju bara så vunnit en miljon om jag skickat in bandet till Låt kameran gå. Eller, vänta.... Sänds det fortfarande?

2... snitta upp lilltån på ett rostigt vinställ (i förrgår) när jag på skoj skulle halta lite à la Ringaren i Notre Dame.
Jag (till sambon): Så där går man inte när man är halt. Så här går man när man är halt, titta nu! (Springer och haltar för glatta livet i lägenheten och kiknar av skratt)
Bonk!
Jag (faller ihop i en liten hög på hallgolvet, vrålandes): Ooooo-aaaooooo!!!

Nu är jag faktiskt halt.
Hur stor chans är det att man snittar sig på ett rostigt metallställ?
Hemma? Jag befann mig ju inte direkt på en byggarbetsplats full med rostiga spikar.
Att sambon som hjälpte mig stoppa blodflödet dessutom tryckte upp det blodiga pappret i nyllet på mig och visade mig hur mycket jag blött (eh, blödit???) gjorde inte saken bättre. Alls.
Det är nästan så man börjar tro på en högre makt - somliga straffar Gud med en gång. Don't make fun of other people.
Nämnde jag att jag inte har tagit stelkrampssprutan? Eller att jag är dödligt rädd för allt vad nålar heter? Undersöker min tå titt som tätt och letar efter tecken på blodförgiftning och andra hemskheter. Jag lever än så länge. Blir jag tvungen att åka iväg och ta en spruta får de bonka till mig i huvudet först. Eller proppa i mig lugnande.
I kid you not.

3... smälta en CD-skiva. Ska de inte vara oförstörbara? Typ?

4... få hälseneinflammation och får hoppa runt på kryckor på grund av att jag var tvungen att gå in mina nya skor i en veckas tid, trots blåsor. Detta var visserligen på gymnasiet, men, men...

5... krossa en fönsterruta med Gula Sidorna när jag ska döda en geting. Men vad förväntar man sig när man tar sats, springer med katalogen framför sig och drämmer den i ett fönster från 1800-talet?
Krasch.
Herr Geting kolade i alla fall vippen. Han fick väl en hjärtattack. Har ett svagt minne av att min stackars katt, som satt i fönstret bredvid, for ut som skjuten ur en kanon när fönstret krossades. Tack och lov att vi bor på 1:a våningen.

6... få för mig att måla en lägenhet i färgerna karamell-lila, svartgrön och vinröd-lila - dessutom visste jag inte hur man målade. Resultatet blev väggar som såg ut som att ett gäng dagisbarn varit framme. Jag bor inte där längre. Hrrmm...

7... komma på tanken att raka ögonbrynen med mammas rakhyvel istället för plocka dem. Jag skulle bara ta lite mellan brynen, för att få bort lite fjufs, men slant och rakade bort hälften av det högra. Eh, detta var förresten i 8:an, inte igår...

8... hitta en kanonbra ursäkt för att blogga, när jag egentligen har en franskabok att läsa.
Camilla - you naughty, naughty girl. *Slår mig på fingrarna*

*Bara jag. Ingen annan. Jag har ensamrätt på allt som står här.